Fru talman! Statsministern erkände en sak och
gled undan på en annan punkt. Han erkände det löfte
som man ställde ut i den förra valrörelsen, och det var
inte vilket löfte som helst. Jag kommer ihåg att jag
satt i TV-studion när Ingvar Carlsson direkt till
svenska folket i sitt sista framträdande sade: Vi soci-
aldemokrater lovar att det inte blir några avskedanden
i kommuner och landsting. Sedan dess har 68 000
personer avskedats. Det är 68 000 svek som ni har
åstadkommit. Det är bra att det blir klarlagt.
Han undvek sedan hela den fråga som han brukar
diskutera, statsbidragen till kommuner och landsting.
När jag säger att det med den politik som vi har före-
slagit faktiskt blir 40 miljarder kronor mer än vad
regeringarna Carlsson och Persson har åstadkommit
under denna mandatperiod säger han inte emot. Jag
tar det som en bekräftelse. Det är bra.
Det är vidare riktigt att vi strävar efter att sänka
kommunalskatterna. Det har varit en viss debatt under
mellandagarna där man har påpekat att våra kommu-
nalmän inte har föreslagit detta i samtliga kommuner
utan för innevarande år bara i kommuner som omfat-
tar ungefär hälften av landets invånare.
Detta är en bedömning som varken Göran Pers-
son, jag, Erik Åsbrink eller Thage G Peterson kan
göra här för alla kommuner. Duktiga kommunalmän
som håller reda på skattebetalarnas pengar, undviker
sådant som är onödigt och satsar på det som är nöd-
vändigt kan i kommun efter kommun skapa de förut-
sättningarna. Vi svarar för statsbidragen. Där lovar
socialdemokraterna mycket mera. Vi lovar något
mera, men vi lovar inte fullt så mycket som de. Vad vi
kan säga är att de bröt sina löften men att vi har förut-
sättningar för att hålla våra.