Fru talman! Jag hörde noga på Olof Johansson och
gladde mig över hans plädering för vårdnadsbidraget.
Jag kunde inte tolka det annorlunda. Det har ju varit
tyst om det från Johanssons sida under den tid han
suttit tillsammans med Persson, Åsbrink och andra.
Sedan kom han in på det här med regionalpolitik,
och då studsade man till. Då anklagades helt plötsligt
socialdemokratin och moderaterna. Jag har inte tänkt
försvara dem, men Olof Johansson har ju tidigare stått
här och talat om att han har fått igenom det han önskat
ihop med socialdemokraterna, räddat landet osv. Nu
är det helt plötsligt elände med den regionalpolitik
som Olof Johansson och Göran Persson har drivit,
och det kan jag förstå. Men det är väl eftertankens
kranka blekhet.
Fru talman! Jag begärde faktiskt ordet eftersom
Olof Johansson helt plötsligt började tala om Norge
och regeringen där. Jag blev litet nervös, för där är
det ju en kristdemokrat som är statsminister. Men på
slutet dängde han till med - och här var väl verkligen
det dunkelt sagda det dunkelt tänkta: Jag förstod av
TV i går att Alf Svensson har andra ideal än Kjell
Magne Bondevik. Fru talman! Jag ber nu Olof Jo-
hansson att tala om vilka ideal jag har enligt hans
åsikt, så skall jag senare vid tillfälle tala om vilka jag
själv anser mig ha.