Herr talman! Jag tycker att det var ett ganska
sorgligt anförande som statsministern höll. Vi har
tidigare i denna debatt försökt att diskutera vad vi
skall göra för Sverige i den enstaka viktigaste fram-
tidsfrågan, nämligen jobb och sysselsättning, där
misslyckandet är så stort. Och statsministern ägnar sig
bara åt något som mest ligger tarvligheterna nära.
Men det är inte så vi skapar respekt för politiken.
Det är inte så vi skapar en bra grund för framtiden.
Låt mig innan jag går in på den sakfråga han antydde
säga hur förvånad jag blev när det gäller den sakfråga
han knappt sade något om, nämligen sysselsättningen.
Där säger han att det aldrig var meningen att vi skulle
göra något åt arbetslösheten och sysselsättningen
under större delen av denna mandatperiod innan vi
fått balans i statsfinanserna - om vi också har det kan
ju diskuteras.
Var det aldrig meningen att ni skulle göra något åt
sysselsättningen och arbetslösheten under större delen
av denna mandatperiod? Är detta förlorade år inte på
grund av misstag utan på grund av att det aldrig var
meningen - varför sade ni då aldrig det i förra valrö-
relsen? Där lovade ni att det skulle komma nya jobb.
Där lovade ni att inga skulle avskedas. Det blev
68 000 svek. Det blev ett förlorat 1995. Det blev ett
förlorat 1996. Det blev ett förlorat 1997. Nu säger
statsministern: Det var aldrig meningen att vi skulle
kunna klara av sysselsättningen och arbetslösheten.
Men jag vill gärna säga att jag är övertygad om att
vi hade gjort det bättre. Och jag vet att andra länder
har gjort det bättre. Det skapas fler jobb i Norge. Det
skapas fler jobb i Danmark. Det skapas fler jobb i
Finland. Sverige tillhör de länder som är sämst i Eu-
ropa på att skapa nya jobb. Och det finns skäl till det.
Ni sitter fast i en gammal politik. Ni har inte riktigt
gjort er av med socialismen.
Så till den här debatten om den kommunala eko-
nomin. Den är ganska intressant. Det här skulle ju bli
socialdemokratins stora paradnummer i valrörelsen.
Man skulle gå ut och säga: Moderaterna skär ned och
skär ned och det blir ingenting kvar. Så räknade jag
på det här. Och jag fann att det är riktigt att vi säger
nej till en del av de ökningar som ni föreslår. Det är
för att vi också vill sänka skatten. Vi vill öka småfol-
kets frihet och skapa bättre förutsättningar för nya
jobb.
Men det som vi föreslår innebär i alla fall att vi
ligger på en nivå som är högre än den som ni har
åstadkommit under denna mandatperiod. Jag sade
40 miljarder. Då säger statsministern: Nej, det är inte
40 miljarder utan det är 8 miljarder. Vi får väl finräk-
na på det där. Men nu säger även statsministern att det
som Moderaterna föreslår är mer än vad han själv har
åstadkommit. Sedan lovar han ännu mycket mer för
nästa mandatperiod. Men han bröt nästan alla de
löften som han och hans företrädare Ingvar Carlsson
ställde ut. Sådan är sanningen. Därmed föll den kam-
panjen. Vi klarar vården och skolan. Vi sänker skat-
ten. Den socialdemokratiska kampanjen var felaktig.
(Applåder)