Fru talman! Nu skall vi inte krångla till den här
debatten mer än nödvändigt, Alf Svensson. Vad det
handlade om i Aktuellt i går - jag hoppas att Alf
Svensson kommer ihåg det; det är ju bara några tim-
mar sedan - var vem som kunde vara med vem. Det
är kanske att använda för starka och för etiskt laddade
ord att kalla det för ideal, men det var i varje fall
någon sorts inriktning. Alf Svensson anslöt sig till
Carl Bildt, och alla vet att det i Norge finns en mitten-
regering. Det var den lilla nyansen jag fångade upp i
slutet av mitt anförande. Konstigare än så behöver vi
inte göra den debatten.
När det sedan gäller ett sammanhållet stödsystem
för barnfamiljer handlar det för oss om att familjerna
under de första åren då barnen är små skall ha större
möjlighet att disponera ett belopp inom en ram, säg
250 000-270 000 kr, och det skall vara beskattat. Det
är samma princip som för vårdnadsbidraget - så långt
är det rätt. Men för den gruppen måste man särskilt
öka valfriheten för att göra det möjligt för den enskil-
da familjen att bättre hantera kombinationen av för-
äldraskap och arbete. Precis det handlar det om. Se-
dan behöver man inte låsa sig vid gamla begrepp, för
då är det en del andra som opponerar sig, Alf Svens-
son. Men kunde vi vara överens om den här modellen
har jag inget emot det, tvärtom. Det är det vi efter-
strävar.
När det gäller regionalpolitiken har vi ju inte sam-
arbetat med socialdemokraterna om alltihop. Men en
sak är jag helt övertygad om: Om man inte har ord-
ning och reda i finanserna utan ständigt måste skära i
offentlig verksamhet, verksamhet som ibland tillgodo-
ser servicekrav också i periferin - även om man inte
kan tro det ibland - är det ofta just där myndigheterna
lägger ut besparingarna när de får sina uppgifter. Se
hur polisen har tunnats ut. Den finns inte där männi-
skor behöver den. Men det gäller ju också i storstä-
derna, i och för sig. Det gäller kronofogdemyndighe-
ter. Det gäller tingsrätter. Allting dras in, kommuni-
kationer försämras, i en krympande offentlig ekono-
mi. När vi nu har sanerat svensk ekonomi måste vi
utnyttja det till just detta: att ordna rättvisa, likvärdiga
förhållanden i hela landet. Det är den "stora" regio-
nalpolitiken. Det handlar inte om regionalpolitiskt
stöd hit eller dit.
Vi har en proposition anmäld i propositionsför-
teckningen för våren, och vi har bjudit på 16 interpel-
lationer, tror jag, för att ge ett ordentligt input till
denna proposition så att regeringens arbete underlät-
tas. Så generösa är vi, Alf Svensson.