Herr talman! Norge, Danmark och Finland har
nämnts i debatten. De länderna har delvis en bättre
utveckling än Sverige. Norge är speciellt. Danmark
gick igenom sin statsfinansiella kris långt före oss.
Finlands kris var samtidig med vår. Finland har en
starkare BNP-utveckling. Dess fall blev mycket dju-
pare än det svenska. Finland tappade nästan hela sin
östhandel. Att jämföra Sveriges och Finlands tillväxt
på grundval av BNP-siffror är därför inte korrekt.
Glöm inte att Finland fortfarande har en arbetslöshet
som vi aldrig skulle kunna leva med i Sverige. Man
har där sina problem, och vi har våra.
Något som bidragit till våra bekymmer var natur-
ligtvis det utgångsläge som regeringen hade. Jag vill
läsa in några siffror till protokollet, eftersom Leijon-
borg blir så fruktansvärt hård i sina omdömen och
använder så starka uttryck. Jag vill under rubriken
utveckling, tre år med Folkpartiet, redovisa följande:
BNP-utveckling med Wibble och Leijonborg 0 %
- de tre senaste åren +9,4 %.
Sysselsättning med Wibble och Leijonborg
-440 000 - de senaste åren +10 000.
Privat sysselsättning med Wibble och Leijonborg
-300 000 - de senaste tre åren +70 000.
Lånebehovet med Wibble och Leijonborg +166
miljarder i ytterligare skuldsättning varje år - de se-
naste åren -178 miljarder varje år.
Arbetslösheten under den period som Leijonborg
berömmer sig av +190 000 - de senaste åren -82 000.
Så här ser det ut. Det är klart att om jag liksom
Leijonborg hade haft ansvaret för en politik med det
resultatet och nu skulle se att det vänder, skulle jag
göra allt för att komma in i debatten, men beskyll oss
inte för att ljuga när vi använder offentlig statistik.
Vidare tycker väl också jag, precis som Lars Lei-
jonborg, att frågorna om statsbidrag till kommuner
och landsting är viktiga. Det skulle efter Eko-
intervjun nyligen om att moderaterna har en extrem
politik vara intressant att höra Leijonborgs bedöm-
ning av hur långt Folkpartiet orkar i en kraftmätning
med Moderaterna.