Herr talman! Det talas här om allt detta med dy-
namiska effekter, dynamiska perioder och sådant.
Tillåt en luttrad f.d. finansminister att säga att det har
räknats hem för mycket sådant i kalkyler i Sverige
genom åren. De pengar vi har skall vi använda, och
använda på ett så klokt sätt att utvecklingen går åt rätt
håll. Men det dynamiska inslaget i Leijonborgs argu-
mentation är inte så imponerande när man har sett vad
som åstadkommits med folkpartister i ansvarig ställ-
ning.
Det får vi låta väljarna bedöma. Vi behöver inte
stå och slå varandra i huvudet med hur den här krisen
uppstod och hur den såg ut. Låt folk avgöra det. Det
är bara en sak som är viktig att påpeka, Lars Leijon-
borg. När väl krisen var ett faktum under åren 1992,
1993 och 1994 hade vi inte en regering som orkade
regera. Det tror jag att folk kommer ihåg.
Sedan säger Lars Leijonborg att Folkpartiets
ståndpunkt gäller om vården, skolan och omsorgen,
och han kommer inte att stå här i talarstolen och för-
handla med Göran Persson, osv. Uttrycket Folkparti-
ets ståndpunkt är något flexibelt. Vi erinrar oss väl
alla den föregående partiledardebatten när Lars Lei-
jonborg här i talarstolen bytte politik därför att mode-
ratledaren signalerade högerom marsch.
Lars Leijonborg bytte politik i EMU-frågan. Med
ett färskt stämmobeslut om medlemskap från starten
och motstånd mot folkomröstning meddelade Leijon-
borg: Folkomröstning år 1999 är vad som gäller.
Båda positionerna övergavs. Sedan visade det sig att
när Tobisson hade tolkat vad Bildt hade sagt stod inte
moderaterna kvar där Leijonborg trodde att de stod.
Kvar stod enbart Leijonborg.
Folkpartiets ståndpunkt kallas detta för. Den har
inte imponerat, Lars Leijonborg. Jag är rädd för att
det sociala engagemang ni ger uttryck för mycket väl
kan komma att få stå tillbaka för moderaternas krav
på ytterligare skattesänkningar.