Herr talman! Att inom ramen för nuvarande famil-
jepolitik och ekonomiska politik påstå att familjer i
dag har valmöjligheter är magstarkt, statsrådet Kling-
vall. Talar inte statsrådet med vanligt folk? Det kan
väl inte vara så att statsrådet är omedveten om att
många familjer i dag har det bekymmersamt? Det är
väl också ansvaret för samhällets mest utsatta som är
välfärdens innebörd.
Jag tycker också att statsrådet skall tänka på att det
inte är krispaket som behövs utan framtidspaket och
långsiktiga, varaktiga lösningar. Det handlar inte bara
om att fördela. Det handlar om att få fart på tillväxten
i Sverige, så att det finns någonting att fördela. Det
handlar också om att se till att människor har sin för-
sörjning, att de kan leva på sin lön, och att man tar
hänsyn till hur många det är som skall leva på en
familjs samlade inkomst. Det handlar om skatt efter
bärkraft.
Familjepolitik handlar också om hur ansvaret skall
fördelas mellan den enskilde, familjen, staten och
marknaderna. Här anser åtminstone jag att det är
familjens ansvar som måste öka.
När föräldrar känner trygghet och vet att tillvaron
är säker och förutsägbar, ökar också möjligheten för
barn att känna trygghet i vardagen.
De rapporter vi den senaste tiden har fått ta del av
- rapporten om ensamstående föräldrars situation,
Riksförsäkringsverkets rapporter angående bidrags-
fusk i miljardklassen och nu senast Barnombudsman-
nens rapport - är tydliga tecken på att det föreligger
brister i det nuvarande systemet. Systemet klarar inte
av sina åtaganden, framför allt inte i lågkonjunktur.
Välfärdsstaten står vid vägs ände, statsrådet
Klingvall! Det är bara att inse det. Det ser vi inte
minst på det familjepolitiska området. Det måste
faktiskt vara något allvarligt fel när man inom ramen
för mer än 70 miljarder kronor, som det familjepoli-
tiska stödet för närvarande uppgår till, inte kan ge
stöd till de barn och familjer som är mest utsatta i
samhället.
Jag vill ställa en fråga till statsrådet Klingvall.
Vad har statsrådet för belägg för att föräldrar och barn
skulle ha fått det sämre genom den valfrihetsreform
som genomfördes under den borgerliga regeringsperi-
oden gällande föräldrars möjlighet att välja skola och
barnomsorg för barnen?