Herr talman! Vi lever nog att döma av den här de-
batten i litet olika världar eller tänker åtminstone litet
olika på situationen för olika barn. Väldigt mycket har
varit den gamla vanliga valdebatten om föräldraledig-
het eller inte. Det var kanske inte just den problem-
bilden som vi skulle ta upp just i dag.
Tyvärr har statsrådet över huvud taget inte or-
dentligt berört frågan om de flickor som enligt dagens
rapport funderar på att begå självmord. Jag tror inte
att vi har givit ett enda svar till en tjej i åttonde klass
som brottas med sin förtvivlan. Vad gör vi åt dessa
flickors oro för våldet och åt deras arbetssituation i
skolan? De svar som de har fått under de senaste åren
är neddragningar och resultatenheter som skall vara
ekonomiskt effektiva och som innebär att allt fler
vuxna flyttas från deras värld, vilket minskar deras
möjligheter att i tid föra ett samtal med en vuxen som
har tid att lyssna på dem.
Jag menade att det inte skulle kosta så oerhört
mycket om vi utnyttjade den arbetslöshet som vi i dag
har till att sätta människor i arbete. Jag har en stor oro
för den höga arbetslöshet som vi har. Jag har särskilt
en stor oro för de neddragningar som sker inom skola
och barnomsorg och även inom äldreomsorg och som
gör att kvaliteten helt har förskjutits till förmån för
resultatenheter och de effekter man vill ha av dem.
Det är bra att regeringen nu säger att vi skall satsa
på skolan, på vuxenutbildningen, på universiteten och
högskolorna, men vad gör regeringen åt grundskolan
och gymnasiet? Vad gör man åt de oroväckande sig-
naler som vi har om att allt fler barn kommer ut från
skolan utan att ha kunnat tillgodogöra sig den utbild-
ning som vi ville att de skulle få?
Vad gäller lösningar tror jag inte på utredningar.
Jag blir faktiskt väldigt oroad av de utredningar som
är tillsatta och av hur man hanterar dem. I januari
hade vi här i kammaren en debatt om flyktingbarnens
situation.
Då tillsattes en utredning som specifikt skulle titta
på flyktingbarnens situation. Den skall vara färdig till
sommaren. Ändå börjar SIV att utvisa flyktingbarnen.
Samma barn som vi debatterade om har återigen
fått oroande signaler om att de inte får stanna i vårt
land. Två pojkar har varit här i 6 år. Invandrarminis-
tern sade att han särskilt skulle ta sig an dem, och de
börjar nu må dåligt inför hotet om utvisning.
Jag menar att vi inte har så stor nytta av våra ut-
redningar om vi inte ens inväntar dem utan fortsätter
samma dåliga trend.
För att komma till rätta med problemet måste bar-
nen, framför allt de litet äldre barnen, få vuxnas stöd
och tid. På den punkten tycker jag att vi har svikit
dem.
Jag menar också att vi måste sänka arbetstiden. Då
får vi mer tid för våra egna barn, och fler kan få arbe-
te. Detta är en viktig framtidsåtgärd. Samtidigt är de
ca 100 miljarder som går till att bekämpa arbetslöshe-
ten oförsvarbara i förhållande till de behov som finns
för att åstadkomma bra åtgärder för våra barn.
Jag tycker att de straffåtgärder som vi såg i vår-
budgeten och som regeringen tänker vidta om någon
kommun skulle vilja höja skatten för att satsa på bar-
nen är mycket oroväckande. Vi har lagt över mycket
ansvar för barnen på kommunerna i dag som inte har
en särskild god ekonomi.