Herr talman! Kristdemokraterna har begärt dagens
riksdagsdebatt om barnens situation, och det är bra att
den kommer till stånd. Vi har alla ett ansvar för bar-
nen i vårt land, och vi vet att barnens villkor förändras
i ekonomiskt kärva tider med hög arbetslöshet. Vår
gemensamma uppgift är att värna barnen och att sätta
barnens bästa i främsta rummet.
Den svenska familjepolitikens mål har varit att ge
alla barn en god och jämlik start i livet. Familjepoliti-
ken innehåller flera olika delar. Barnbidragen, lika till
alla barn, är en del. Barnomsorg, tillgänglig för alla
barn, är en annan. Föräldraförsäkringen, som ger
ersättning för inkomstbortfall för mamma eller pappa,
är en tredje.
Alla barn har rätt att känna sig efterlängtade och
älskade. Vi politiker kan hjälpa till genom att utforma
en politik till stöd för barnen och föräldrarna.
Vi har på många sätt lyckats ge våra barn goda
uppväxtvillkor. Alla barn har fått del i en positiv
utveckling. Det finns inget annat land där man träder
in i vuxenlivet med så jämlika förutsättningar som i
Sverige.
Herr talman! I Sverige föds barn i de flesta fall i
familjer där föräldrarna har hunnit etablera sig på
arbetsmarknaden och har en hygglig levnadsstandard.
Antalet barn som föds in i familjer med låg levnads-
standard är mycket mindre i Sverige än i andra länder.
Barnfamiljer har gynnats av att vi har omfördelat
resurser från familjer utan barn till familjer med barn.
Verksamheterna för barn, som skola, barn- och
skolbarnsomsorg och olika fritidsaktiviteter, har inte
bara förbättrat barns levnadsvillkor. De ger också
svenska barn en mer självständig ställning. I den
svenska skolan och barnomsorgen har också barn
inflytande. Det finns en demokratisk målsättning i det
arbete som utförs. Verksamheterna påverkar också
båda föräldrarnas möjligheter att kombinera förvärvs-
arbete och barn och därmed jämställdheten mellan
föräldrarna.
Men det finns oroväckande tendenser i dagens
Sverige. Precis som kds anfört i sin skriftliga begäran
om denna debatt är orsakssambanden komplexa. Vi
kan se att ensamstående föräldrar har fått svårare att
etablera sig på arbetsmarknaden. Det finns flerbarns-
familjer som har det ekonomiskt kärvt. Barn till in-
vandrare kan ha påverkats av tendenser till ökad
rasism och av deras föräldrars svårigheter att etablera
sig på arbetsmarknaden. Besparingar som har gjorts i
verksamheter riktade till barn i många kommuner
under 90-talet kan ha påverkat barns levnadsvillkor.
Vi kan också se tendenser till en ökad social seg-
regering i boendet. I vissa boendemiljöer finns i dag
betydande sociala problem. Möjligheterna att fritt
välja skola, det ökande antalet friskolor och privata
daghem kan också ha accentuerat utvecklingen i ne-
gativ riktning för skolorna i dessa områden.
Herr talman! Från regeringens sida tar vi dessa
oroande rapporter på största allvar. Samtidigt som det
är viktigt att komma ihåg att de allra flesta barn har
det bra i Sverige är det vår uppgift att göra vårt ytters-
ta för att komma till rätta med de problem som finns.
En rad satsningar och projekt som rör barnens si-
tuation har startats, och andra planeras.
Storstadskommittén, som tillsattes av regeringen i
mars 1995, har tagit initiativ till att stödja utveckling
av verksamheter för barn i åldrarna 1-12 år som av
olika skäl står utanför barnomsorgen. Avsikten är att i
samarbete med socialtjänsten pröva olika typer av
verksamheter för barn som syftar till att öka integra-
tionsmöjligheterna i samhället.
Regeringen beviljade i mars 1996 Botkyrka, Gö-
teborgs, Malmö och Stockholms kommuner vardera
18 miljoner kronor för insatser i invandrartäta områ-
den. Huddinge, Solna och Södertälje beviljades var-
dera 9 miljoner kronor. Syftet är att utveckla insatser
för att stärka kompetensen främst hos invandrarkvin-
nor och flickor i olika åldrar.
Barnpsykiatriutredningen, som nyss påbörjat sitt
uppdrag, har till uppgift att definiera barn och ung-
domar med psykiska problem. Den skall också redo-
göra för och analysera hur olika samhällsinstanser
arbetar med barn och ungdom med psykiska problem
och hur samarbetet mellan dem fungerar. Utifrån detta
har kommittén till uppgift att överväga och föreslå
åtgärder och insatser.
En kommitté som nyligen tillsatts skall klargöra
hur svensk lagstiftning stämmer överens med FN:s
barnkonvention. Uppgiften är att
? göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och
praxis förhåller sig till barnkonventionens bestämmel-
ser,
? skapa större klarhet och ökat mått av samsyn vad
gäller innebörden av begreppet "barnets bästa" i
barnkonventionen och svensk rätt samt att därvid
också belysa och analysera eventuella målkonflikter,
? med förtur behandla frågan om barns ställning i
ärenden enligt utlänningslagen, bl.a. när det gäller
avvisning eller utvisning där barn berörs.
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den
1 januari 1997.
Slutligen har Socialstyrelsen en rad arbeten som
pågår. Bl.a. bedrivs försök i tio kommuner med en ny
metod i arbetet med utsatta barn och föräldrar.
Herr talman! På Socialdepartementet pågår arbetet
med en särskild barnbilaga. Den kommer att lämnas
som bilaga till budgetpropositionen i september.
Motivet för att göra en särskild barnbilaga är att
det finns behov av att samla material och fakta om
barn som tagits fram på olika håll. Vi anser att det
behövs en samlad överblick och en helhetsbild av hur
livet gestaltar sig för barn i Sverige i dag. Det behövs
även fördjupningar i vissa frågor.
Vi vill diskutera och analysera utifrån grundfrå-
gorna:
? Vad är det som skapar gynnsamma betingelser under
barns uppväxt?
? Vilka negativa omständigheter resulterar i att vissa
grupper barn får sämre livschanser?
? Vad kan hejda nedåtgående spiraler?
? Vad är det främst vi vill värna?
Vi vill lyfta fram barnperspektivet, ha barnet i
blickpunkten, se barnet. Det handlar om vuxnas strä-
van att förstå barnet och få insikt om vad som är till
barnets bästa. Några av huvudrubrikerna kommer att
vara barnet och familjen, barnet och omvärlden, barn
och hälsa samt barn i riskzonen.
Exempel på frågor som skall belysas är hur famil-
jemönster ändras, vilken betydelse papporna har i
barnens liv och fostran samt hur barn påverkas av
föräldrars arbetslöshet. En mycket viktig fråga är var
gränsen går mellan föräldraansvar och samhäll-
sansvar. Vi vill också veta vad som påverkar barn och
hur deras bild av omvärlden skapas.
Herr talman! När vi diskuterar hur vi på bästa sätt
skall värna barnen tar vi ofta, helt naturligt, vår ut-
gångspunkt i de problem vi ser. Vi vill inte att barn
skall ha det svårt. Vi vill att alla barn skall ha de bästa
levnadsvillkoren. De allra flesta barn i Sverige har det
också bra. Gör vi internationella jämförelser om barns
levnadsvillkor ligger Sverige bland de främsta.
Häromdagen fick jag ta del av ännu ej publicerade
resultat från en omfattande riksrepresentativ under-
sökning av skolbarns hälsovanor. Den har genomförts
tre gånger i Sverige - 1985/86, 1989/90 och 1993/94
- och på samma sätt i ett antal andra europeiska län-
der. Syftet med undersökningen är att öka kunskapen
om de levnadsvanor och betingelser hos barn som
anses viktiga för deras hälsa. Projektet tar upp både
fysiska och psykiska aspekter på hälsa.
Sveriges skolbarn ligger i topp bland 25 länder.
Under mätperioden har andelen helt friska barn i
Sverige ökat.
Jag tycker det är viktigt att vi verkligen kan se det
som är positivt. Vi får inte låta oss förlamas av de
problem vi arbetar med. Vi måste också se de möjlig-
heter som finns, möjligheter att utveckla samhället i
en riktning som gynnar barnen.
Herr talman! Vårt land befinner sig i en svår eko-
nomisk situation. Arbetslösheten är hög, och det på-
verkar barnen. Därför måste vi bekämpa arbetslöshe-
ten med alla till buds stående medel, och vi måste se
till att få balans i landets ekonomi. Vi vill ge alla barn
en ljus framtid. Det är barnen som är vår glädje och
vår framtid.
Till slut vill jag citera några ord som Olof Palme
sade på 1975 års socialdemokratiska partikongress:
"Det är bara det att den enda praktiska anknyt-
ningen till framtiden som vi egentligen har är barnen.
Det är i dem man ser framtiden växa fram.
Ur detta växer också fram vårt gemensamma an-
svar för barnen i samhället. - - - Vi sysslar ju van-
ligtvis med allmänna problem, men vad det här hand-
lar om är sådant som vi inte gärna talar om eller sätter
på pränt såsom ömhet och livskänsla, värme och
spontanitet, samvaro och gemenskap. Allra längst bort
handlar det om någonting så fantastiskt som glädje."