Herr talman! Trygghet i uppväxten handlar också
om miljöfrågor. Hur många barn och ungdomar oroar
sig inte över att vi förstör för djuren och växterna?
Hur många barn måste inte leva i en ständig oro där-
för att de är allergiska och får astma och eksem av
olika miljöfaktorer, t.ex. tungmetaller? Hur många
barn får diabetes i dag?
Miljöfrågorna måste tydligare än tidigare kopplas
också till vår hälsa så att vi angriper orsaker i stället
för symtom. Därmed skapar vi större trygghet och
mindre utslagning på grund av detta. I den föregående
regeringen tog Centern initiativ till att åstadkomma
sådana förändringar.
Harry Martinson skrev en gång: Att verkligen le-
va, det är att våga välja verklighet och välja sina vyer
i stället för att tvingas välja verklighet.
Och många barn har påtvingats en verklighet som
inte är bra för dem. Vi behöver ju barn som faktiskt
också får möjlighet och vågar välja verklighet. De
måste känna att de kan påverka sin framtid och inte
bara är utsatta för omständigheter.
Det visionära samhället måste tas fram igen, och
vi måste börja tänka i nya banor. Vi måste nog börja
använda våra hjärnor litet annorlunda för att bryta den
uppbyggda strukturen som tydligen inte är riktigt bra
för våra barn i dag, och inte för oss andra heller.
Det svåra är att det egentligen inte finns någon
social beredskap, herr talman, för besparingar i sam-
hället. Det sociala trygghetsnät som en gång fanns har
ju brutits sönder i ett allt rörligare samhälle. Någon ny
stabil social struktur har inte vuxit fram. Var och en är
upptagen med sitt, och vi ställer inte upp för varandra.
Detta är naturligtvis ett mycket stort problem. Vi
måste bry oss, om inte annat så för barnens skull. It
takes a village to raise a child. Barnet mår bra om
föräldrarna mår bra. Föräldrarna mår bar om grann-
skapet fungerar och mår bra. Grannskapet mår bra om
hela samhället ställer upp och vi skapar de rätta sys-
temen som stöttar. Vi skall kanske inte lägga oss i
detaljer så mycket utan ge möjligheter.
Vi har nämligen alla ett slags föräldraansvar och
ett föräldraskap att utöva. Vare sig vi är mormor eller
farfar, granne, lärare, socialarbetare, idrottsledare,
reporter på tidningar och TV eller politiker har vi ett
slags föräldraskap att utöva. Vi har egentligen ett
ansvar för varje barn och ungdom vi möter på deras
väg genom livet.
Det krävs ett helt samhälle för att barnets bästa
skall kunna tillgodoses. Den visionen är mycket tydlig
i barnkonventionen. Det är också tanken i Centerns
vision om lokalsamhället där vi har en småskalighet
som gör att man känner trygghet i grannskapet, där
man finns och där man har sitt vardagsliv.
Då krävs det, Maj-Inger Klingvall, att vi jobbar
mycket tillsammans. Jag tror att den här debatten
kanske kan leda till att fler lyssnar till dessa frågor
även bland männen. Det har ju bara varit kvinnor som
har deltagit i debatten här. Vi måste få barnkon-
sekvensbeskrivningar och ungdomskonsekvensbe-
skrivningar på alla nivåer i samhället, t.ex. i myndig-
heter, kommuner, inför propositioner, inför riksdags-
beslut, i styrelserum och på tidningsredaktioner. Hela
samhället måste ställa upp för att ge våra barn en
trygg uppväxt.