Herr talman! Vänta litet, lilla vän, vi skall utreda
hur du mår! Är detta det svar som vi tänker ge på de
skrik som vi i dag hör från barnen i samhället? Är
detta det svar som vi vill ge på Barnombudsmannens
oroande rapport? Är detta det svar som vi vill ge på
de forskningsrapporter som visar att våra barn mår
dåligt? Jag menar inte att alla barn mår dåligt, men en
stor andel av barnen mår dåligt. Det är de som inte
kan vänta på att vi återigen utreder om de mår dåligt.
Herr talman! Statsrådet Maj-Inger Klingvall ver-
kar utgå från att bara hon får en balanserad budget så
får vi automatiskt trygga barn. Först kan vi således
vänta på att få en balanserad budget. Sedan mår våra
barn bra. Men så enkelt är det inte!
Vi har t.o.m. haft budgetöverskott och ändå har
det funnits barn som mått dåligt. Det här har inget
samband. Självklart måste vi sanera budgeten, så att
vi inte lämnar över till våra barn att ta ansvar för det
som vi har levt upp. Men vi kan åtgärda barns situa-
tion utan att det behöver kosta skjortan, utan att det
behöver innebära dyra reformer och stora kostnader -
det är jag säker på - om bara den politiska viljan
finns.
Vi har sett t.ex. många lyckade grannskapsprojekt
där man har satsat på samvaro i grannskapet och där
man har tagit sig an barnen och därmed fått en betyd-
ligt bättre situation för barnen. Jag tycker att det är
dags att mynta ett nytt begrepp - barnen och framti-
den kräver - i stället för att tala om att marknaden och
budgetunderskottet kräver. Det är dags för oss att
börja fatta beslut utifrån barns behov!
Vår ekonomi är dålig. Detta får vi ständigt höra.
Och visst är det så, men det är också fråga om hur de
gemensamma pengar används som vi har. I dag flyttar
vi pengar från den ena påsen till den andra. Vi flyttar
människor från att ha ett arbete till att inte ha ett arbe-
te. Detta kostar! Där tycker jag att barnens situation
borde beaktas. Om barnen hade fått behålla de vuxna
på skolan som tagit sig an dem, skulle barnen säkert
ha mått bättre.
Jag tror inte att det går att bevisa att det varit en
samhällsekonomisk förtjänst att vi flyttat så många
människor från ett arbete inom skolans värld eller
inom barnomsorgen ut i arbetslöshet. Även arbetslös-
heten för med sig en mängd kostnader, och det kan de
barn visa på som kommer från hem med arbetslösa
föräldrar. Både föräldrarna och barnen mår sämre och
kostar samhället pengar inom andra instanser.
Sedan en viktig åtgärd: Sänk arbetstiden! Det är
dags för oss att dela på jobben. Låt människor få vara
i arbete och få känna att de behövs; detta i stället för
det utanförskap som vi håller på att skapa!