Herr talman! Detta betänkande handlar framför
allt om frågor om själva Utrikesdepartementet, om
vissa internationella organisationer, om utrikeshandel
och om information.
Fem moderata reservationer är fogade till betän-
kandet. Reservationerna nr 2 och nr 3 handlar om
utrikesförvaltningen. Reservation nr 6 gäller frågan
om Kinas representation i Sverige. Reservation nr 7
handlar om information om Sverige i utlandet. Vi
menar att neddragningarna beträffande IVA är opro-
portionerliga i förhållande till den allmänna bespa-
ringen inom anslaget. I reservation nr 10 säger vi att
det är dags att fasa ut F 2-anslaget.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2, som är ge-
mensam för Moderaterna, Folkpartiet och Centern.
När det gäller utrikesförvaltningen - ambassader
och konsulat utomlands - aviserar regeringen en
ganska kraftig neddragning under den kommande
perioden. Ett femtontal myndigheter kan i det avseen-
det komma i fråga.
Vi menar att det nu behövs en samlad översyn av
Sveriges representation utomlands. Det är framför allt
fyra skäl som gör att det skulle vara angeläget att göra
en översyn. Det sker ju hela tiden förändringar. Värl-
den står inte stilla. Det har förvisso också varit för-
ändringar under den gångna perioden.
Dels är Sverige nu medlem i den europeiska unio-
nen, dels har det varit stora förändringar i Central-
och Östeuropa. Vidare växer mycket dynamiska eko-
nomier och länder fram också utanför Europa, där det
finns ett starkt önskemål om svensk närvaro. Natur-
ligtvis gäller det också den statsfinansiella situationen.
När det gäller EU-skälet får vi en ökad belastning
på utrikesförvaltningen - just till följd av EU-
medlemskapet - både i Bryssel och, till viss del, i
medlemsländernas huvudstäder. Dessutom kommer
det alldeles snart att vara ett tiotal länder som är as-
socierade till EU.
I vissa avseenden krävs det en kvalitativ ökning.
Jag tänker då på deltagandet i den gemensamma utri-
kes- och säkerhetspolitiken, som ställer krav - kanske
inte så mycket kvantitativt, men väl på kvalitativa
insatser från Sverige. Men EU-medlemskapet ger
också möjlighet till besparingar. Det finns saker som
vi kan göra gemensamt. Sverige kan rent ekonomiskt
slippa lindrigare undan till följd av EU-
medlemskapet. Det är alltså dubbeltydigt utifrån den
synpunkten.
I centrala Östeuropa har det skett en enorm för-
ändring. Det fanns nio länder i östblocket för fem år
sedan. Nu finns det 27. Fyra har försvunnit och 22 har
kommit till. Under den gångna perioden har det gjorts
en ganska stark satsning. Vi har numera ambassader i
Tallinn, Riga, Vilnius, Kiev, Zagreb och Sarajevo.
Ambassadören i Sarajevo har litet svårt att vara där,
men vi tyckte att det var politiskt viktigt att ha en
ambassadör för Bosnien-Hercegovina.
Det finns många frågor i övrigt att överväga be-
träffande Central- och Östeuropa. Det finns länder där
vi inte har representation, t.ex. Transkaukasus och
Centralasien. Där har vi ingen representation alls. Det
kan finnas skäl att litet mer samlat fundera kring detta.
Två tredjedelar av u-världen växer kraftigt - de
flesta t.o.m. mycket kraftigt. Det växer fram ett kon-
taktmönster vid sidan av det biståndsmönster som har
funnits sedan lång tid tillbaka i Asien, Latinamerika
och kanske också i Afrika i vissa områden. Där är det
viktigt med svensk närvaro, både vad gäller export
som ökar starkt i vissa avseenden och också person-
kontakter i olika delar av samhällslivet. Ett exempel
är Lima, som diskuteras, där en av - i alla fall för
ögonblicket - jordens mera framväxande ekonomier
har betydande intresse ur svensk synpunkt. Det är
också naturligt att vi skall ha en representation i alla
OECD-länder, också utanför Europa.
Det statsfinansiella kravet gör naturligtvis att det
är angeläget att sköta detta med omsorg. Vi är i en
situation där det verkligen gäller att ta ned de alldeles
för höga offentliga utgifterna. Då skall man minnas,
på det här området som på andra, att det finns viss
statlig kärnverksamhet - en verksamhet som enbart
staten kan sköta. Många offentliga verksamheter kan
förvisso skötas bättre av andra än det offentliga, men
just kärnverksamheten måste man känna ett särskilt
ansvar för. En officiell utlandsrepresentation är fak-
tiskt en sådan statlig kärnverksamhet.
Om vi har en livlig privat verksamhet, kan det i
många fall finnas ett särskilt behov av en ambassad -
eller i vissa fall ett konsulat - just därför att den spe-
lar en nyckelroll i de övriga privata kontakterna.
När det gäller möjligheten att spara, som jag tidi-
gare nämnde, ger den europeiska unionen möjlighet
till vissa besparingar. Det finns också möjlighet till
nordisk samverkan - något som redan utnyttjas delvis
men som möjligtvis kan förbättras.
Utrikesrepresentationen kan ibland förvilla litet
grand. Jag träffade för drygt två år sedan en nybliven
generalkonsul i en stor stad i ett stort västeuropeiskt
land med vilket Sverige har mycket omfattande per-
sonella, ekonomiska och andra förbindelser. Han sade
till mig: Lägg ned konsulatet. Anledningen var att
förbindelserna var så utvecklade. Företag och perso-
ner hade mycket få kontakter med generalkonsulatet.
De hade inget behov av det. Om man tittade på statis-
tik och annat, kunde det se ut som om konsultatet
behövdes. Men det behövdes inte, och konsultatet
lades också ned.
Däremot kan det ibland vara tvärtom när man be-
finner sig långt borta i andra kulturer. Då kan det även
vara nödvändigt med en svensk närvaro, även om de
ekonomiska förbindelserna inte är lika omfattande
och det där finns många svenskar, oavsett om det
gäller ekonomisk eller annan verksamhet.
Vi menar alltså att det är klokt att försöka ta ett
mer samlat grepp på utrikesrepresentationen. Den
växer fram, som sagt, och förändras ständigt. Men
just skälet att vi står inför en rad olika, betydelsefulla
förändringar gör det nödvändigt att mera samlat och
ordnat se över detta. Jag beklagar att majoriteten inte
har velat gå på den linjen. Jag tror att det vore klokt
att sätta i gång detta arbete. Det kan gå fort. Det kan
vara klart redan till sommaren, vilket innebär att man
inte av statsfinansiella skäl försenar den nödvändiga
förändring som måste ske.
Jag yrkar bifall till reservation 2.