Herr talman! I diskussionen om betänkande UU14
tänker jag koncentrera mig på två saker. Det gäller
ambassaden i Kinshasa och det s.k. F 2-anslaget.
Sverige har ju sedan lång tid tillbaka en ambassad
i Kinshasa som betjänar hela den fransktalande delen
av Centralafrika. Vid flera tillfällen under de senaste
åren har ambassaden hotats av nedläggning. Men
varje gång har detta undvikits. Man har lyssnat till de
protester som har framförts, bl.a. av representanter för
de svenska missionerna som verkar i den här delen av
Afrika.
Just nu genomlever flera länder i det fransktalande
Centralafrika sin kanske svåraste kris sedan själv-
ständigheten. Att då överge en viktig svensk beskick-
ning i området ger helt fel signaler. De små svenska
besparingar man därmed kan uppnå kan stå oss dyrt
genom den försämrade prestige som Sverige därige-
nom kommer att få och genom den sämre service man
härvid kommer att ge de svenska missionsarbetare
och biståndsarbetare som gör ett uppoffrande arbete
under mycket svåra förhållanden. Man frågar sig hur
säkerheten kommer att garanteras i framtiden, om
ambassaden läggs ned.
Riksdagen har tidigare, på förslag av Folkpartiet,
markerat behov av kunskapsuppbyggnad om det
fransktalande Afrika - vi är ju väl representerade i
den engelsktalande delen. Förslaget om nedläggning
av ambassaden i Kinshasa går i rakt motsatt riktning.
Flera länder i området befinner sig just nu i ett mycket
utsatt läge. Det katastrofala vanstyre som president
Mobutu gjort sig skyldig till gör situationen för be-
folkningen i Zaire allt allvarligare. De västländer som
genom åren givit honom sitt stöd bär ett tungt ansvar
för denna utveckling. Vidare har företrädare för den
evangeliska kyrkan varnat för att händelserna i t.ex.
Rwanda och i Burundi, som gränsar till detta område,
snart kan få sin motsvarighet också i Kongo.
Den svenska ambassaden i Kinshasa har haft
mycket stor betydelse för den omfattande verksamhet
som den svenska missionen bedriver, inte minst i
Kongo. De svenska biståndsinsatserna i området har
sina rötter där sedan mer än 100 år tillbaka i tiden. Nu
finns det 137 biståndsarbetare verksamma i Kongo,
Zaire och Centralafrikanska republiken. SIDA för-
medlar stora summor pengar till detta område, vilket
visar på bredden i arbetet.
Vidare: Demokratiseringsprocessen har börjat i
många av regionens länder. Man söker då kontakter
och erfarenheter från olika håll, och man är inte minst
intresserad av Nordeuropa. Republiken Kongo har
t.ex. nyligen utsett en ambassadör för de nordiska
länderna i syfte att stärka relationerna med framför
allt Sverige.
I det fransktalande Afrika finns det ett betydande
politiskt och kommersiellt intresse av Sverige. Det
franska ekonomiska, politiska och kulturella inflytan-
det i vissa länder i Afrika är oerhört stort. I praktiken
har man fortfarande en kolonial relation. Denna rela-
tion behöver brytas, men det blir i det närmaste
omöjligt när länder som Sverige tar bort sin diploma-
tiska närvaro.
Som jag tidigare påpekade har svensk mission un-
der lång tid verkat i området och gjort viktiga insatser
för utbildningsväsen och inom sjuk- och hälsovård. I
denna region finns Svenska missionsförbundet,
pingströrelsen, baptistsamfundet, Örebromissionen
och Frälsningsarmén representerade. Missionen har
genom åren skapat en goodwill, inte bara för sina
samfund utan också för just Sverige.
Dessutom har missionen utgjort viktiga informa-
tionskällor i Sverige när det gäller förhållandena i det
fransktalande Afrika. Ofta har missionen varit de enda
nyhetskällorna i fråga om vissa länder. Detta har visat
sig vara mycket värdefullt när det t.ex. har gällt att
förmedla information om utvecklingen under de se-
naste åren i Rwanda och Burundi.
Det är intressant att notera de informationsinsatser
rörande Afrika som svenska biståndsarbetare och
missionsarbetare har gjort under alla år. Vi i utskottet
besökte i går Nordiska afrikainstitutet i Uppsala. Där
fick vi veta att mycket av den information och kun-
skap som finns om Afrika bygger på de rapporter som
under årens lopp har sänts från missionärer i Afrika.
De går tillbaka ända till 1800-talet. Det är fråga om
information som bara finns på Nordiska afrikainstitu-
tet och som man i dag förser Afrika med.
Om man på den afrikanska kartan skulle placera
knappnålar på varje plats där den svenska utlands-
myndigheten finns representerad skulle det bli en hel
skog av nålar i den södra delen av Afrika. Där finns
det i dag representation i Harare i Zimbabwe, i Lusa-
ka i Zambia, i Maputo i Moçambique, i Luanda i
Angola, i Pretoria-Kapstaden i Sydafrika, i Gaborone
i Botswana och i Windhoek i Namibia. Dessa sju
representationsplatser i södra Afrika skall jämföras
med - som det nu finns risk för - noll representa-
tionsplatser i den fransktalande delen av Västafrika,
som är ett mycket stort område. Enligt mitt förmenan-
de vore detta mycket olyckligt. Jag yrkar därför bifall
till en reservation som finns fogad till betänkandet,
nämligen till reservation 4.
Jag vill också helt kort beröra det s.k. F2-anslaget.
Riksdagen har uppsatt två procentmål. Det ena målet
är att 1 % av BNI skall gå till bistånd, och det andra
är att 0,1 % av våra försvarskostnader skall gå till det
s.k. F 2-anslaget som används för organisationer som
arbetar med fredsfrågor, information och forskning
om fred och nedrustningsfrågor. Båda målen har nu
fastställts under stark press, och de går i fel riktning,
vilket är olyckligt.
När det gäller det s.k. promilleanslaget för infor-
mation och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling var det en gång Folkpartiet, Social-
demokraterna och Centern som en tog initiativ till
detta. Det började bra med kraftiga påslag på detta
anslag till de frivilliga organisationer som arbetar
inom det området. Men som sagt, nu är det kräftgång
som gäller.
Vapenindustrin och hela det komplexet har i dag
enorma summor till sitt förfogande för marknadsfö-
ring, summor som för fredsorganisationerna är rena
fantasisummor. Därför bör de partier - och även and-
ra - som en gång tog initiativet till promillemålet
stödja det och hjälpa till med att vända den negativa
trend som vi nu är inne i.
Det påslag på F 2-anslaget med 3 miljoner kronor
som föreslås i reservation 11 är ett förslag i rätt rikt-
ning.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till
endast en reservation, nämligen till reservation 4.
Naturligtvis står jag bakom reservationerna 2, 7, och
11, även om jag i de fallen inte påfordrar någon
rösträkning.