Fru talman! Visst är det en paradox! I så fall, sade
den socialdemokratiska talesmannen här, har vi levt
med den paradoxen länge. Ja, den paradoxen består i
det koloniala välde vi har haft de sista hundra åren!
Har inte Viola Furubjelke som ordförande i utskottet
insett att det spelar en inte föraktlig roll? Det handlar
om fattiga länder och deras bristande möjligheter att
vara diplomatiskt och affärsmässigt aktiva.
Det handlar naturligtvis också om besparingar -
jag är medveten om det. Men då tycker jag att man får
ta fasta på det faktum att den södra delen av Afrika -
de engelsktalande områdena - har sju beskickningar,
medan det i den här delen skulle bli noll.
Viola Furubjelke sade att de som uppvaktade ut-
skottet kanske inte var så angelägna att behålla am-
bassaden i Kinshasa. Jag tvivlar på att det är en riktig
bild. Visserligen sade de, som Viola Furubjelke sade,
att en svensk representation kanske inte är viktig
enbart för deras egen del utan också för den signal
som det betyder om Sveriges inställning. Jag tror att
vi borde ta till oss att dessa biståndsarbetare, som
under långt tid har jobbat där, inte i första hand talar
för sig själva. Den signalen borde också utrikesutskot-
tet ta till sig. Det är kanske i första hand för Sveriges
del som de har talat, och det bör inte vara ett svagare
argument än om de hade pläderat enbart för sina egna
snäva intressen.
Viola Furubjelke sade också att vi prioriterar söd-
ra Afrika. Ja, visst gör vi det. Men vi gör det på ett
sådant sätt att vi överger och utarmar den väst- och
centralafrikanska, fransktalande delen. Detta är, fru
talman, mycket olyckligt!