Fru talman! Det är många punkter som detta be-
tänkande tar upp. Jag skall koncentrera mig på ett par.
En hel del har redan sagts om den diplomatiska närva-
ron i Väst- och Centralafrika. Men jag känner också
en förpliktelse, som medlem av Nordiska rådets pre-
sidium, att ha några synpunkter på det nordiska sam-
arbetet.
Först skall jag konstatera att det nordiska samarbe-
tet bygger på en genuin värdegemenskap mellan fem
länder och tre självstyrande områden i Norden. Detta
samarbete är unikt så till vida att det har en mycket
stark folklig förankring. Därmed ges det en särskild
legitimitet.
Jag tror att nordiskt samarbete även i framtiden
kommer att fylla en viktig funktion. Det nordiska
samarbetet mellan regeringar och parlament bör för-
djupas så att det bäst tjänar de nordiska folkens in-
tressen. Då är det av betydelse att sambanden mellan
den nationella, den nordiska och den europeiska nivån
stärks för att säkerställa att varje sakfråga hanteras i
rätt sammanhang och för att undvika dubbelarbete.
I utredningsrapporten Nordiskt samarbete i en ny
tid pekas dess tre huvudområden ut: samarbete inom
Norden, Norden och Europa samt Norden och dess
närområden.
Finlands och Sveriges inträde i EU för med sig
delvis nya förutsättningar för detta samarbete när det
gäller de nordiska parlamenten och regeringarna. Med
tre nordiska länder och ett självstyrande område,
Åland, inom EU och två länder i ett nära samarbets-
förhållande genom avtal kommer det nordiska samar-
betets betydelse att öka dels som en sammanhållande
kraft i Norden, dels som en plattform för större på-
verkan i ett europeiskt sammanhang.
När Nordiska rådet hade möte i Reykjavik beslöt
man där den 1 mars bl.a. följande: att godkänna de
mål och prioriteringar som denna rapport tar upp, och
som jag nyss återgav, samt att fastställa en rad förslag
vid ett kommande möte i höst i finska Kuopio. Vidare
skulle nordiska ministerrådet rekommenderas att
utarbeta ett förslag om nödvändiga ändringar i Hel-
singforsavtalet. Dessutom skulle nordiska ministerrå-
det lägga mål och prioriteringar som föreslagits i
rapporten Nordiskt samarbete i en ny tid till grund för
utarbetandet av plan och budget för det nordiska
samarbetet under 1996.
Fru talman! Detta skedde i Reykjavik i månads-
skiftet februari/mars. Knappt hade nyårsklockorna
klingat ut förrän den svenska regeringen riktade ett
ekonomiskt Alexanderhugg mot det nordiska samar-
betet. Det höll på att bli både politiska och diploma-
tiska förvecklingar på en hög nordisk nivå.
Finland, Norge och Danmark protesterade mot
Sveriges planer att skära ned bidragen till Nordiska
rådet med bortemot 20 %, som finansministern och
samarbetsministern proklamerade.
Finlands samarbetsminister Ole Norrback sade att
det var ett dumt förslag som Sverige kom med. Nor-
ges Nordenminister Gunnar Berge sade: "Vi kommer
mycket aktivt att försöka förmå svenskarna att ändra
sig." Danmarks nordiska samarbetsminister, ekono-
miminister Marianne Jelved säger att de här sparpla-
nerna är en befängd idé i en tid då det finns behov av
att stärka det nordiska samarbetet. Det sades också att
det är viktigt att göra politiska och inte kamerala
avvägningar i första hand.
Vi har en stor spardebatt i denna riksdag i denna
tid, och visst skall vi spara. Jag tror att det är rimligt
att vi också erinrar oss proportionerna. Vad det
handlar om är 700 miljoner danska kronor, som hela
den nordiska budgeten omfattar. Det skall ses i ljuset
av de många miljarder vi nu lägger på ett i och för sig
angeläget EU-samarbete. Det är i detta ljus vi skall se
motionen från Folkpartiet och Centern, som tog upp
att man först borde avhandla frågan om vad det är
viktigt att göra i nordiskt samarbete.
Nu säger utskottet att det handlar om att förhandla
med övriga nordiska länder inom ramen för nordiska
ministerrådet. Som väl är ryckte de andra länderna ut
och hejdade den svenska nedskärningen av nordiskt
samarbete. Utskottet konstaterar, när man undkommit
med blotta förskräckelsen, att budgeten minskades
med 10 miljoner danska kronor och ytterligare några
genom att indexuppskrivning inte skulle förekomma.
Jag påminner om att det är mycket blygsamma belopp
vi lägger på det nordiska samarbetet.
Jag tror också att det är viktigt att i det nordiska
samarbetet utveckla det PM som jag talade om inled-
ningsvis, men också att Sveriges riksdag får en aktiv
debatt kring det här. Jag tar för givet att det särskilda
yttrande som fyra partier har ställt sig bakom också
beaktas av den svenska regeringen i det nordiska
samarbetet.
Fru talman! Några ord när det gäller det väst- och
centralafrikanska samarbetet, som bl.a. en socialde-
mokratisk motion och en folkpartimotion där Erling
Bager och jag själv står som undertecknare har tagit
upp. Den frågan har blivit mycket dominerande här i
debatten.
Utskottet säger att man ser möjligheter att ha en
nordisk sammanhållning utomlands, utskottet uteslu-
ter inte, etc. Man har sagt att man inte har avvisat.
Men det som saknas är att man inte har en aktiv håll-
ning till de här frågorna, där utskottet skulle kunna
göra en insats.
Karl-Göran Biörsmark m.fl. har påtalat den väldi-
ga snedfördelning som uppstått då vi har många am-
bassader och diplomatiska beskickningar i södra Afri-
ka och tunnar ut och närmast utarmar Väst- och Cent-
ralafrika.
Nu säger Viola Furubjelke att man har kommit
mycket långt i samtal med företrädare för de berörda
som är verksamma i de här områdena och man tror att
man skall kunna hitta en lösning. Men, fru talman,
tillvaron är full av paradoxer. Samtidigt som Sverige
drar ned sin utlandsrepresentation - jag tänker t.ex. på
ambassaden i Kinshasa - rustar det fattiga Afrika upp
sin diplomatiska och affärsmässiga relation med Sve-
rige och Norden. I vår, jag tror att det handlar om maj
månad, utnämns och ackrediteras ambassadör André
Hombessa som ambassadör för Sverige.
Samtidigt upprättas ett konsulat här i Stockholm
för att representera republiken Kongo, som är närmas-
te granne med Kinshasa, och ytterligare något eller
några väst- och centralafrikanska länder. Tala om
paradoxer!
I reservation nr 4 har reservanterna framhållit att
det fransktalande Afrika behöver instanser som kan
stödja politiska, kommersiella och biståndsmässiga
insatser. Viola Furubjelke menade att det fanns en rad
aspekter - hon nämnde utrikespolitiska, säkerhetspo-
litiska, biståndspolitiska och konsulära aspekter. Jag
skulle vilja fråga: Vilken aspekt har vägt så tungt att
utrikesutskottet avstått från att uttala sig till förmån
för att ha kvar denna beskickning, en beskickning som
har betjänat ett område där svenska insatser har en
mer än hundraårig historia? Det är därför reservanter-
na anser det så olyckligt att nu närmast uttala sitt stöd
för tanken att detta är en ambassad som man kan
släppa.
Jag tror alltså att den här negativa förändringen
kommer att ses som ett övergivande av detta utsatta
område. Mitt intryck - det fick jag också styrkt då jag
var FN-delegat i New York en tid - är att världen
håller på att överge Afrika. I denna utveckling rättar
Sverige in sig i ledet. Det känns mycket dystert att
behöva konstatera det, fru talman. Därför ställer jag
min förhoppning till att regeringen tar den här debat-
ten till sig och ser vilken ovärderlig tillgång det är att
ha just en ambassad på plats.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4.