Herr talman! Vi har ett särskilt anslag på närmare
17 miljoner som skall gå till information om Sverige i
utlandet. Men man kan fråga sig om det är detta an-
slag som ligger till grund för Sveriges ansikte i utlan-
det. Jag tror att man gör värdefulla insatser för dessa
pengar. Men det är helt andra insatser som är avgö-
rande för vad människor i vår omvärld upplever som
Sveriges ansikte internationellt.
Det avgörande är utrikespolitiken, säkerhetspoliti-
ken, biståndspolitiken och hur Sverige agerar i inter-
nationella organ, i FN, i EU, i Nordiska rådet och i
alla andra sammanhang där Sverige är representerat.
Framför allt är det mötet med enskilda människor i
länder där vi är aktiva som bidrar till att skapa Sveri-
ges ansikte. Där är det människor från SIDA, ambas-
sader och UD som agerar och som visar vad Sveriges
ansikte innebär i praktiken.
Det finns flera tusen människor ute i fältarbete.
Det finns också de som arbetar och gör ett väldigt bra
arbete på våra svenska beskickningar ute i världen. Vi
är representerade i väldigt många länder. Men nu när
det är svåra ekonomiska tider är man även inom den-
na verksamhet tvungen att skära ner. Det beklagar jag,
eftersom vår internationella representation betyder
väldigt mycket. Men inte heller från Vänsterpartiet
har vi inte sett det som möjligt annat än att skära ner
på den här delen, precis som vi gör när det gäller allt
annat utom biståndsverksamheten.
Det finns några besparingar som jag inte tycker är
mycket att gråta över. Tvärtom är de bra. Det gäller
bl.a. att man skall förbilliga resorna för UD-personal
och att man på olika sätt skall se till att kostnaderna
för traktamente och annat minskas. Det är bra att den
översynen görs.
När vi sedan kommer in på de enskilda ambassa-
der som har varit föremål för mycket diskussion inom
UD, inom utrikesutskottet och inom de olika grupper
som har varit intresserade av detta, är det betydligt
svårare. Jag är därför glad att vi i utskottet blev över-
ens om att förslaget när det gäller Amman i Jordanien
har skjutits framåt i tiden. För närvarande spelar just
Amman en viktig roll i fredsarbetet i Mellanöstern.
Det vore väldigt olyckligt att nu fatta beslut om ned-
läggning i Amman.
Andra talare har varit inne på frågan om nedlägg-
ning av Limaambassaden. Det finns en intensiv kon-
takt mellan Sverige och Peru. Många svenska företag
och många frivilliga organisationer har kontakter där.
Men jag vill nämna ytterligare ett skäl till varför am-
bassaden i Lima är viktig, och det är arbetet för
mänskliga rättigheter i Peru. Det finns i och för sig
tecken på att övergreppen minskar, men de är fortfa-
rande av en sådan omfattning att det i mina ögon är
oerhört väsentligt att Sverige bidrar till att driva på
för ett upprätthållande av respekten för de mänskliga
rättigheterna i Peru. Där spelar ambassaden - eller
kunde i varje fall spela - en viktig roll.
Karl-Göran Biörsmark talade om ambassaden i
Kinshasa. Jag delar den uppfattningen. Det är angelä-
get att vi har en beskickning i det fransktalande Afri-
ka. Det vore mycket olyckligt att göra sig av med den
ambassaden.
När det gäller besparingar och idén om nordisk
samordning måste man från UD mycket mera aktivt
gå in för att förverkliga den idén. Jag har förstått att
det finns vissa lagliga hinder mot att t.ex. Danmark
eller Norge skall företräda Sverige fullt ut. Men jag
menar att de svårigheterna måste kunna övervinnas.
Man måste undersöka mycket mera hur vi skall kunna
samordna oss. I det sammanhanget är Murmansk - en
fråga som Helena Nilsson var inne på - ett bra exem-
pel. Vi från Västerpartiet hade i och för sig gärna sett
att det hade varit svensk bevakning. Men vi kan inte
göra undantag för just Murmansk, nu när vi i princip
vill att det skall vara nordiskt. Vi vill se hur det funge-
rar framöver.
När man talar om olika sparförslag inom UD har
jag förstått att det finns andra områden som inte har
diskuterats men som borde vara med i diskussionen.
Då tänker jag på något som jag närmast finner lustigt,
nämligen detta att vi har en beskickning i den Heliga
Stolen i påvestaten. Det tycker jag att man kan ifråga-
sätta, även om det inte rör sig om så stora pengar som
man skulle kunna spara in. Det borde ha innefattats av
tidigare sparförslag.
Det finns även andra beskickningar som jag inte
bedömer som lika angelägna som dem som vi här har
diskuterat.
Jag vill också nämna frågan om miljöansvaret in-
om FN, där Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en
reservation. Vi vet att man från FN-delegationen och
över huvud taget internationellt i mycket större ut-
sträckning nu än tidigare tar med miljöaspekter. Man
försöker fånga upp den kunskap som finns i Sverige
på de områden som är aktuella. Trots detta vore det
väldigt viktigt att ha en miljöattaché permanent på
plats, eftersom det anses att det behövs en militäratta-
ché som är knuten till den svenska delegationen. Då
vore det väl inte så märkligt att ha en miljöansvarig.
Herr talman! Tidigare talare har varit inne på frå-
gan om anslaget till information och studier om sä-
kerhetspolitik och fredsbefrämjande utveckling.
Jag vill också åberopa promillemålet, som Karl-
Göran Biörsmark har gjort. Jag finner det mycket
märkligt att regeringen inte alls vill gå framåt på det
här området.
Jag är besviken, Lena Hjelm-Wallén, att ni på
UD-avdelningen och den del av regeringen som dri-
ver internationella frågor har förlorat gentemot För-
svarsdepartementet och försvarsministern. Det är
precis det ni har gjort. Försvarsministern skryter ju
närmast om att han inte har tvingats sänka sina anslag
till frivilliga försvarsorganisationer. Jag tror att även
Lena Hjelm-Wallén hörde hur glad han var, senast i
Sälen, åt att kunna berätta det för dem.
Skulle inte Lena Hjelm-Wallén vara lika glad åt
att berätta för olika fredsorganisationer att regeringen
absolut inte tänker sänka anslagen där? Det skulle
vara en bra nyhet. Och det handlar inte om så mycket
pengar. Det handlar om 3 miljoner extra här. Det hade
varit en oerhört viktig symbolfråga.
Fru talman! Jag vill hänvisa till de reservationer
som Vänsterpartiet står bakom. Jag skall inte yrka på
votering på alla dem. Men jag hänvisar till dem. Jag
vill peka på några övriga saker som jag inte kommer
att yrka på, nämligen anslaget till Transnationella
Stiftelsen. Det rör sig om 450 000 kr. Det är en
mycket liten ökning i förhållande till det som är på-
lagt.
Jag kan förstå att man i andra partier inte tycker
att man skall plocka ut en enskild organisation, men
jag tror att det är viktigt att vi ibland tar fram några
enstaka exempel. Detta är en organisation som på ett
mycket seriöst sätt har gjort olika studier vad gäller
säkerheten och fredsprocessen - vi kan hoppas att det
blir en fredsprocess i alla fall - i f.d. Jugoslavien. Där
kan man se vilka insatser som kan göras. De har även
personer på plats som deltar aktivt i processen. Jag
tycker att det arbetet är väl värt att uppmuntra. Vi har
glädje av de studier som görs. Därför borde vi se till
att de får det anslag som behövs.
Det kan tyckas märkligt att vi har en reservation
om vad man skall kalla F 2-anslaget. Vi tycker att det
borde kallas Information, studier och forskning om
fredspolitik. Det kan tyckas att det är detaljer i det
hela. Det handlar om ord. Jag tror att det är mycket
väsentligt att visa på att det inte handlar om säker-
hetspolitik. Det handlar inte om hur vi skall bli säkra-
re själva. Det handlar om hur vi skall bedriva en aktiv
fredspolitik. Därför spelar orden en viss roll i sam-
manhanget.
Fru talman! Till slut vill jag yrka bifall till reser-
vation 11. I övrigt hänvisar jag till Vänsterpartiets
ställningstagande i olika reservationer och ansluter
mig till hemställan i utskottets betänkande.