Fru talman! Ja, det tycker jag. Låt mig först säga att jag absolut inte gjorde något personangrepp. Jag gjorde ett konstaterande. Det är naturligtvis inte invändningsfritt. Som Ingvar Svensson mycket riktigt konstaterar är det klart att jag inte lyssnar på alla riksdagsdebatter. Det finns många andra riksdagsdebatter som jag inte har hört. Jag kan naturligtvis inte utesluta att det finns någon ledamot som i någon av de debatterna har vaknat till på fel sida och låtit ännu mer magsur. Jag utesluter inte det.
Det här betänkandet handlar om vitt skilda frågor. Det handlar om utskottsindelning, EU-nämndens roll, EU-arbetet i kammaren, hela motionsinstitutet, debattformerna. Det är klart att det spretar. Det rör ett vitt spektrum av frågor som har med riksdagsarbetet att göra.
I den meningen är det inte särskilt originellt. Förslagen spretar inte. De är väl sammanhållna i sina olika delar, och jag tycker att det finns en underbyggd argumentation. Bakom detta ligger en ganska långt utdragen process med, som jag återigen understryker, ett antal remissvändor, formella och informella, till förtroenderåd och riksdagsgrupper i de olika partierna.
Det har varit en gedigen återkoppling. Det har i hög grad ersatt en formell remissrunda. Att riksdagsstyrelsen sedan inte har tagit formell ställning till förslagen är ingenting att jaga upp sig över. I realiteten har Riksdagskommittén arbetat på riksdagsstyrelsens delegation, och Riksdagskommittén har bestått av riksdagsstyrelseledamöter från de olika partierna. Och man har inte ansett det meningsfullt att ta en särskild omgång i riksdagsstyrelsen utan föra detta ärende till kammaren via konstitutionsutskottet. Det är inget konstigt med det.