Fru talman! Det var intressant med resonemanget om kvalifikationsgränser. Huvudregeln för att ändra riksdagsordningen är nämligen att man gör det enligt grundlagsordning med två beslut. Tre fjärdedels majoritet är bara en möjlighet.
Min frågeställning handlade om de breda majoriteterna eller den breda uppslutningen. Var går gränsen där? Det kan inte vara så att Göran Magnusson menar att det ska vara tre fjärdedels majoritet i kammaren vid varje enskilt grundlagsbeslut, för om man hade den åsikten skulle man ju ha backat våren 2002.
När det gäller att ta ansvar handlade mitt anförande om ambitionerna eller inställningen när det gäller behandlingen i konstitutionsutskottet. Jag har inte haft så stor möjlighet att påverka processen dessförinnan. Som jag sade i mitt anförande spretar det åt väldigt många olika håll i Riksdagskommitténs betänkande.
När vi diskuterade fanns det inget färdigt kompromissförslag. Kompromisser jobbar man ju fram tillsammans, men det visade sig efter att arbetsgruppen haft fyra sammanträden, tror jag det var, att Socialdemokraterna inte rörde sig en millimeter, trots att jag för min del och även andra gjorde försök att hitta lösningar på problematiken beträffande grön- och vitböckerna. Men Socialdemokraterna rörde sig inte en millimeter utan hänvisade bara till sina reservationer i Riksdagskommittén, och det kallar jag inte för kompromissvilja.