Fru talman! För det första: Det är bra om kloka och förnuftiga beslut fattas, men det är också bra om de okloka och oförnuftiga besluten inte fattas. Om riksdagen sagt att ett beslut är oklokt och oförnuftigt är det vettigt att regeringen också för fram det.
För det andra: Mina kolleger som arbetar i utskotten i riksdagen ser fram emot att få en större del av samrådet och en större del av EU-arbetet. Undersökningar har visat att inte bara de utan en stor del av den svenska riksdagens ledamöter känner sig oinvolverade i EU-arbetet och skulle vilja ta en större del i det samråd som sedan avgör mycket av det de ska göra sedan. EU-frågorna och det som görs i EU styr i hög grad lagstiftningen i Sverige.
Fru talman! Miljöpartiets talesman för flyktingfrågor i EU-nämnden är jag. Min kritik bygger på erfarenhet. Till viss del är det en självkritik. Jag skulle säkert ha kunnat samråda med övriga ledamöter i EU-nämnden. Jag har försökt att göra det ett antal gånger under mandatperioden. Men det är också kritik mot systemet för att exemplifiera problemet med att de ledamöter som inte är talesmän i frågor, som inte är engagerade i frågor såtillvida att de sitter i utskotten som berör dem, också är de som senare ska samråda i dessa sakfrågor. Risken blir att det alltid är ett parti, olika vilket, som inte har just den ledamoten i utskottet när just den frågan avhandlas, och därför låter regeringens linje, som verkar klok och förnuftig vid första anblicken om man inte kan bakgrunden och sitt partis ställningstagande till hundratio procent, flyta igenom. Jag ser det som ett problem. Jag tycker att det är bättre att ledamöterna med sakkunskap är med i samrådet, såsom nu föreslås.
Fru talman! Utskottens arbete med EU-frågorna varierar. Det här förslaget innebär att alla utskott tvingas ta del av EU-frågorna och tvingas vara med i samrådet. Det tycker jag är bra.