Fru talman! Jag hade nog inte trott att den sista debatten någonsin för mig i den här kammaren skulle vara en debatt där jag gick emot min egen partiföreträdare i den här frågan. Jag hade väl inte heller trott att den sista debatten jag deltog i skulle vara en debatt där det mest intressanta inlägget egentligen handlar om ph-värdet i buken på en del av riksdagens ledamöter.
Jag hade nog snarare hoppats, om jag ska vara ärlig, att den här debatten hade kommit att handla om hur vi hade löst hemlöshetsfrågorna, hur vi hade fått fart på bostadsbyggande, hur vi sett till att våra ungdomar kunde flytta hemifrån, och hur vi sett till att PBL fungerat. Tyvärr blev det inte så.
Jag tvingas i stället att yrka bifall till motion 2005/06:K5. Jag och Owe Hellberg, för övrigt tillsammans med större delen av bostadsutskottet och lagutskottet, avfärdar där förslaget om att slå samman bostadsutskottet och lagutskottet.
De enda argument jag har hört än så länge är att man vill minska antalet utskott för att underlätta för de mindre partierna. Läser man förslaget som det ser ut nu kommer det att innebära att i förhållande till i dag kan antalet ledamöter med riktig plattform, det vill säga ordinarie uppdrag i något av riksdagens utskott, minska med 49 personer.
Det finns ingen garanti framöver för att det kommer att bli 17 ledamöter i varje utskott. Fortfarande är regelverket tydligt. Det kan bli ned till 15 ledamöter. Det innebär inte heller att de mindre partierna på något som helst sätt kommer att vara garanterade att få lov att sitta i ett utskott över huvud taget. I så fall skulle konstitutionsutskottet faktiskt ha föreslagit en utökning av antalet ledamöter.
Det här handlar om matematik och inte politik. Faktum är att det finns en gräns. Inte ens en gång 17 skulle räcka för att ge alla partier i riksdagen en möjlighet att sitta i ett utskott.
Det som stör mig allra mest och som gör mig lite ledsen när mitt eget parti väljer att ställa sig bakom är följande. Jag har inte så svårt att förstå att de borgerliga partierna väljer att slå samman lagutskottet och bostadsutskottet. För de borgerliga partierna är bostadspolitik någonting som marknaden i huvudsak ska kunna sköta. Det är ganska bra om man är osynlig i bostadspolitik.
Detta ska ses i förhållande till medborgarna. Det har talats så oerhört mycket under den här förmiddagen om den belastning som finns på riksdagsledamöterna. Jag har inte sett mitt uppdrag som att skapa någon sorts god tillvaro för mig själv. Jag ser mitt uppdrag i mina väljares tjänst och som ett uppdrag som ska vara synligt mot medborgarna. Det ska vara en tydlig relation mellan medborgare och oss riksdagsledamöter.
Nu gömmer man undan bostadspolitiken i något som kallas civilutskott. Man slår samman den med äktenskapslagstiftning och en mängd annan civilrättslig lagstiftning. Det gör man trots att bostadsutskottet i huvudsak endast ägnar sig åt så kallad offentlig rättslagstiftning. Man kommer att gömma undan bostadspolitiken. Det är som LO säger i sitt remissvar. Bostadspolitiken borde inte gömmas undan. Den borde lyftas fram, precis som konsumentpolitiken, som LO säger.
Jag hoppas att mina partikamrater tar sitt förnuft till fånga, precis som de miljöpartister som jag vet också slåss för betydelsen av en bostadspolitik, och att man röstar annorlunda. Där är min talartid slut. Tack så hemskt mycket för dessa åtta år!