Fru talman!
Riksdagen i en ny tid
- visst låter det stort. Om det vore så stort som titeln antyder hade vi säkert nått större enighet. Nu är titeln, som någon tidigare varit inne på, lite mer visionär än vad innehållet lever upp till. Av det skälet är vi redo att i grundlagsordning gå till beslut i de här delarna. Det är inte konsensus som krävs, men vi kan konstatera att sex av riksdagens sju partier står bakom det förslag som vi så småningom ska ta ställning till. Det är inte alla gånger, fru talman, som det är fallet när riksdagen ändrar i sina grundläggande lagstiftningar.
Trots att jag haft synpunkter på den vision som framträder när man läser titeln kan man ändå inte låta bli att känna att Karin Boyes gamla dikt, så ofta citerad, har en viss betydelse i sammanhanget, för visst gör det ont när någon knopp ska brista. Så känns det när vi ska ta ett litet steg framåt när det gäller riksdagens arbete. Det verkar göra ont att kunna samlas bakom förslaget om förnyelse.
När riksdagen beslutade om att Sverige ska gå med i EU landade EU-frågorna i samråd hos EU-nämnden. Riksdagsledamöterna har vid undersökningar visat sig vara missnöjda, till och med mer missnöjda än vad man är i andra länder, med hur EU-frågorna hanteras. Det har lett till en del diskussioner om hur vi ska kunna förändra EU-arbetet, för att vi ska kunna skapa större delaktighet bland riksdagsledamöterna, för att vi ska kunna åstadkomma en EU-debatt som gör att medborgarna får möjlighet att både lyssna, lära, granska, utkräva ansvar. Därav också den kommitté som fick till uppgift att titta på EU-arbetet i riksdagen och som landade i ett konsensusställningstagande, mer eller mindre, som sedan har vidarearbetats, remitterats och behandlats, som några tidigare redan har varit inne på.
Vi kunde konstatera, och det framgår också av dagens handling, att EU-nämnden är väldigt nöjd med dagens ordning. Men de är i stort sett de enda. Man kan diskutera alternativ som stora utskott eller flera kamrar. Det finns olika modeller för att lösa detta för att säkra att riksdagen, parlamentet, är aktivt och deltagande.
Från Centerpartiets sida har vi sökt ny lösning. Vi har accepterat den kompromiss som blev följden i den här frågan. Vi, som några andra partier, önskade lägga ned EU-nämnden för att tydliggöra att det är fackutskotten som ska ta ansvaret och tydliggöra en struktur så att utskotten engagerat kan delta i EU-arbetet. Men det blev en kompromiss, och vi har stått bakom den och står bakom den även i dag. Därför har vi inte haft några motioner i våra gamla frågor, utan vi har accepterat kompromissen. Det ger ett dynamiskt utrymme, kan man väl kalla det för, för att utveckla praxis. Här är vår förhoppning att utskotten tar sin plats.
Grön- och vitböcker och strategiska dokument ska utskotten bearbeta i starten av en process och lämna synpunkter till kammaren. Men när man gör det är det av flera skäl. Utskotten får höra kammarens debatt. Det är inte bara, som framgår i dag, ett utskott som äger frågan, utan kammardebatten är till för alla att kunna delta i. Det är viktigt att medborgarna får möjlighet att höra och se hur vi har hanterat grön- och vitböcker och strategiska dokument och vad vi tycker för att de ska kunna bli delaktiga i debatten och för att de också ska kunna utkräva ansvar av oss. Det är viktigt för utskotten och viktigt för medborgarna. Det borde vara viktigt för regeringen att också få höra vad kammaren tycker och vad utskotten tycker i ett tidigt skede av en process, inte bara i slutet.
Det är också, fru talman, viktigt för andra parlament. I en ny tid går vi in i ett samarbete över nationsgränserna också här. Vi har att verka för att förändra, att påverka, att vara medborgarnas företrädare inte bara i frågor som rör territoriellt nationella frågor utan också frågor som är nationellt intressanta för medborgarna. Då måste vi våga gå utanför våra gränser.
Att kammaren tar ett beslut eller inte tar ett beslut - oavsett vilket kommer det att få en politisk status. Offentlighet och debatt syftar just till att synliggöra var majoriteter ligger, var åsikter finns att bryta i olika perspektiv. Det syftar till att få en effekt, oavsett om vi fattar beslut eller inte fattar beslut. För det fortsatta samråd som ska vara i frågorna i EU-processen är det naturligtvis värdefullt att vi har ett bra underlag i ett tidigt skede.
Jag noterar att regeringen och vi här i kammaren ofta brukar peka på vikten av att vi ökar EU-debatten. Regeringen har tillsatt en myndighet som har till uppgift att hantera EU-debatterna för att man ska kunna lyssna och höra vad medborgarna tycker. Visst vore det värdefullt att få en sådan debatt också i kammaren så att regeringen i ett tidigt skede av processen skulle få höra vad kammaren tycker och var partierna står i olika frågor. Det är inte slutsamråd som ska äga rum i kammaren, vilket man ibland kan tro när man hör debatten.
Syftet är naturligtvis också att minska det demokratiska underskottet och ta vårt ansvar i den här kammaren för att föra EU-frågorna närmare den nationella debatten, där de hör hemma.
Vi har i det här betänkandet hittat
ett
steg för att föra in riksdagen i en ny tid. Det är gott, men det är inte det slutliga steget. Precis som andra har sagt kommer det att bli förändringar också i framtiden. Vi kommer att lära av nya erfarenheter. Vi kommer att utveckla en ny praxis och förmodligen förändra på nytt.
Här har berörts forsknings- och framtidsfrågor. Vi har diskussioner om kammararbetet, och det kommer säkert att bli nya debatter om det i framtiden. Motionsrätten kommer, som någon tidigare varit inne på, att förändras. Det kommer säkert att väcka nya diskussioner. Och vi har ett förslag om sammanläggning av utskott, som förmodligen inte heller är det slutliga. Precis som regeringen har förändrat sin organisation kommer säkert också riksdagen att göra det i framtiden.
Det är en kompromiss. Om Socialdemokraterna hade medverkat till kompromissen i ett tidigt skede hade det naturligtvis varit välkommet. Medan vi andra har samlat oss för en kompromiss vill Socialdemokraterna på nytt åstadkomma att vi ska förflytta oss utan att de själva ger någonting i stället. Det kan inte tolkas på annat sätt än att man sökt att sätta stopp för riksdagen att ta ett myrsteg in i en ny tid, fru talman.