Fru talman! Jag har begärt ordet för ett inlägg i denna viktiga fråga, som ju rör hur riksdagen ska fungera i en ny tid med nya utmaningar. Som motionär på ett antal punkter som avgörs i betänkandet tycker jag att det kanske närmast är en skyldighet att ta ett ansvar för vad man egentligen föreslår.
En av de motioner som jag har presenterat rör frågan om voteringarna och de metoder som i dag används och praktiseras för att avgöra ärenden i Sveriges riksdag. Jag tror att det finns få ledamöter - de må vara unga eller gamla i tjänsten eller åldern - som inte irriteras över den tidsåtgång som voteringarna tar i anspråk av riksdagsledamöternas tid.
Som jag tar upp i motionen K241 är det dock inte knapptryckandet i sig som är problemet. Statistiken visar att det bara handlar om 2 % av kammartiden som i dag går åt för att votera. I stället är det tvånget att befinna sig i Stockholm och vara fysiskt på plats i kammaren för att fullgöra ceremonin med knapptryckningarna som är kärnan i frågeställningen. Vi använder oss i dag av ett 1700-talssystem i 2000-talets värld. Det är betänkligt varför detta inte ifrågasätts på ett tydligare sätt eftersom det stjäl tid från andra, mer angelägna verksamheter. I dag erbjuder faktiskt tekniken oss möjligheter till detta.
Lösningen skulle kunna vara att börja utnyttja ledamöternas hemutrustning för att genomföra e-voteringar, alltså voteringar där ledamöternas röster registreras elektroniskt genom certifikat. Den tekniska lösningen för att genomföra en sådan ändring av proceduren finns redan liksom procedurerna för att undvika röstfusk. Ledamoten skulle kunna sitta hemma i valkretsen, logga in via sin e-legitimation, identifiera sig, fylla i ett formulär där utskottets huvudförslag och eventuella reservationer finns angivna och sedan rösta.
Ledamoten skulle dessutom kunna rösta oavsett var i landet han eller hon befinner sig, till och med utomlands. Resultatet av omröstningarna skulle man kunna redovisa på samma sätt som i dag. Ytterligare en stor fördel med detta är att kvittningssystemet i stor utsträckning skulle bli obehövligt eftersom alla faktiskt skulle kunna avge sin röst.
För mig är det mycket förvånande att utskottsmajoriteten med en enda mening i betänkandet avfärdar den här viktiga diskussionen, i synnerhet eftersom man framhåller legitimitetsargumentet som grund för att avstyrka motionen. För mig är det knappast knapptryckandet i sig som skapar legitimitet för Sveriges parlament. Det sker i stället genom mötet mellan riksdagsledamöterna å den ena sidan och medborgarna och väljarna å den andra.
Fru talman! Skulle voteringarna kunna hanteras mer rationellt än vad som sker i dag skulle detta kunna ge mer utrymme för ledamöterna att befinna sig i valkretsarna, vilka de faktiskt representerar och är ansvariga för här i kammaren, göra studiebesök, möta medborgare och utföra ett arbete som i stället skulle kunna leda till att fler människor i det här landet får möta riksdagsledamöter och uttrycka sina uppfattningar direkt till dem.
Jag kan avslutningsvis säga att jag inte tänker begära votering på denna punkt i enlighet med principen att man bör leva som man lär. Men jag hoppas att jag med detta har gett uttryck för en åsikt om att majoriteten kanske nästa gång som den här frågan blir aktuell borde vara lite mer modern i sitt tänkande.