Fru talman! Just den så kallade hattfrågan, det vill säga om Sverige skulle ha ståndpunkten att EU skulle ha en president, och en del andra sådana frågor där riksdagsmajoriteten hade en annan uppfattning än regeringen illustrerar ju förhållandet att regeringen i EU-frågorna aldrig kommer att vara helt fristående från riksdagsmajoritetens uppfattning, detta oavsett vilka formella beslut som har fattats och inte fattats. Så är det nog.
Det stämmer också att mitt parti en gång i tiden hade uppfattningen att EU-nämnden skulle kunna fatta för riksdagen bindande beslut. Så fort jag upptäckte detta gjorde jag mitt yttersta för att ändra det, och det skedde också ganska snart. Vi övergav alltså den felaktiga uppfattningen.
Vad gäller alliansens själstillstånd under våra diskussioner tror jag att jag avstår från att spekulera i detta. Jag kan bara prata för mig själv.
Jag vill återigen beklaga att vi inte kunde nå längre. Jag ska ta mitt ansvar för det, men jag menar nog att jag inte ensam har ansvaret. Det får vi nog i så fall dela i alla partier. Jag vidhåller också att förutsättningarna för att nå längre redan från början hade begränsats genom den förberedande hanteringen i Riksdagskommittén och riksdagsstyrelsen.