Fru talman! Toppmötet i Nice dominerades av re-
geringskonferensen om unionens institutioner. Rege-
ringskonferensen har avslutats framgångsrikt. Vi har
nu en överenskommelse om ett nytt fördrag. Det är en
nödvändig förutsättning för att nya medlemmar ska
kunna tas emot fr.o.m. slutet av 2002. Unionen står
stärkt inför utvidgningen. Jag vill gärna gratulera
ordförandelandet Frankrike till denna framgång. På
flera sätt stärker unionen sin förmåga att fatta beslut
och möta gemensamma utmaningar.
Vi får en större flexibilitet i samarbetet. Grupper
om minst åtta länder får möjlighet att gå före med ett
fördjupat samarbete. Det kommer att vara nödvändigt
med många länder i samma union. Samarbetet ska stå
öppet för alla. Det är bra. Målet måste vara att vi alla
går framåt, även om några tar täten. Sverige har en
hög välfärdsnivå och höga ambitioner. Vi kan själva
ha anledning att delta i eller initiera sådant samarbete.
Den gemensamma utrikespolitiken förblir i allt
väsentligt just gemensam, vilket hela tiden varit Sve-
riges ståndpunkt. En uppdelning i grupper inom detta
område skulle försvaga unionen.
Beslutsförmågan inom EU kommer att stärkas.
Kvalificerad majoritet är som bekant redan i dag
gällande beslutsordning för det stora flertalet av för-
dragens bestämmelser. Ungefär en tredjedel av de
återstående bestämmelserna förs nu till kvalificerad
majoritet. Det betyder bl.a. att unionsmedborgarnas
fria rörlighet underlättas och att möjligheterna ökar
att agera effektivt på handelspolitikens område.
Tyvärr nåddes endast små framsteg på asyl- och
migrationsområdet där mer beslutskraft måste komma
till.
Skattefrågor inom unionen, inklusive miljöskatter,
ska även fortsättningsvis beslutas med enhällighet.
Det är ingen tvekan om att vi behöver samordna poli-
tiken för att begränsa klimatpåverkande utsläpp, men
framstegen hittills i arbetet med att förhindra illojal
skattekonkurrens, t.ex. när det gäller kapitalbeskatt-
ning, visar att man med politisk vilja kan skapa sam-
ordning utan att det behöver inkräkta på den natio-
nella beskattningsrätten.
Även för familjefrågor inom civilrätten kvarstår
enhällighet, vilket vi önskade.
Sak samma gäller den besvärliga frågan om be-
skattningen av ledamöterna av Europaparlamentet.
Det var viktigt för Sverige att vi kunde enas om
att kommissionen kommer att ha en ledamot per
medlemsland till dess att unionen utvidgas med ytter-
ligare tolv länder. De fem stora länderna som nu har
två ledamöter avstår en av dessa fr.o.m. 2005. När
unionen når 27 medlemmar ska ett enhälligt beslut
fattas om en minskning av antalet kommissionärer.
Då ska också ett system för en helt jämlik rotation
fastställas. Det är en vettig kompromiss. Nu kommer
kandidatländerna inledningsvis att få en egen kom-
missionär, och, vilket är mycket viktigt, de deltar i
diskussionen om hur den framtida kommissionen ska
se ut och organiseras.
Vi kom redan i Amsterdam överens om att de sto-
ra länderna skulle kompenseras för förlusten av en av
sina två kommissionärer. Det ligger också i vårt in-
tresse att en inte alltför smal majoritet av befolkning-
en står bakom besluten. Röstviktningen har nu änd-
rats på ett sätt som ger en rimlig balans mellan större
och mindre länder även efter utvidgningen. Ungefär
samma andel av befolkningen som nu måste stå bak-
om ett beslut också i fortsättningen.
Vi har nu en gemensam EU-position inför utvidg-
ningsförhandlingarna om vilken röstvikt varje land
bör ha. Det finns vissa riktlinjer för hur man ska be-
stämma vilken andel av rösterna som ska krävas för
beslut efter varje utvidgning. För Sveriges del innebär
det att vi får tio röster. Vår snedsits i förhållande till
närmast större länder reduceras.
En särskild deklaration antogs också om att en
bred och omfattade debatt om unionens framtid måste
föras där alla intresserade och den europeiska all-
mänheten kan delta. De svenska och belgiska ordfö-
randegrupperna fick uppdraget att summera och före-
slå former för en sådan diskussion med sikte på nästa
regeringskonferens. Vi kommer att lämna en rapport
om en sådan framtidsdebatt till toppmötet i Göteborg.
Deklarationen nämner en del frågeställningar som
behöver diskuteras. Det gäller bl.a. fördelningen av
kompetens mellan medlemsländerna och unionsni-
vån, de nationella parlamentens roll i det framtida
EU-samarbetet och hur fördraget kan förenklas.
Kandidatländerna ska erbjudas att delta i fram-
tidsdebatten fullt ut. Det allra viktigaste är att dekla-
rationen klart säger att den fortsatta framtidsdebatten
och nästa regeringskonferens inte får komma i vägen
för utvidgningen. Det är ett tydligt och lugnande
besked för kandidatländerna.
Toppmötet nådde en del andra viktiga resultat.
Det europeiska rådet godkände en socialpolitisk dag-
ordning för unionen. Den markerar ytterligare ett steg
i EU:s utveckling bort från ett renodlat ekonomiskt
samarbete till en bredare dagordning. I dagordningen
framhölls social välfärdspolitik som en produktiv
faktor som stimulerar sysselsättning och tillväxt. Den
öppnar också för att vi vid toppmötet i Stockholm i
mars kan inleda diskussionen om den demografiska
utmaning med allt äldre befolkningar som unionen
står inför. Det gäller bl.a. pensionssystemens finansi-
ella uthållighet och frågan om hur vi skapar bättre
förutsättningar för att kombinera familj och arbete.
Vi avslutade arbetet med att ta fram en grundkon-
struktion för hur EU ska hantera kriser. Vi går nu in i
en fas där EU under 2001 skaffar sig en egen grund-
läggande krishanteringsförmåga där militära instru-
ment kompletteras av förmågan att hantera även ci-
vila kriser och att förebygga konflikter.
Kommissionen presenterade ett nytt paket för att
stärka sjösäkerheten. Det rådde allmän uppslutning
om att unionen måste påskynda sina ansträngningar
på detta område.
Livsmedelssäkerheten och de åtgärder jordbruks-
ministrarna enats om gällande BSE, galna ko-sjukan,
diskuterades. Åtgärderna välkomnades, och kommis-
sionen gavs kompletterande uppdrag.
På miljösidan riktades en stark uppmaning till att
återuppta förhandlingarna om klimatkonventionen.
På migrationsområdet manades till snabb behand-
ling av det förslag som avser människohandel och
gemensamma asylprocedurer.
Fru talman! Detta är en del av det arv vi tar över
från Frankrike den 1 januari 2001. Då tar det svenska
ordförandeskapet i den europeiska unionen vid. Un-
der sex månader ska den svenska regeringen verka i
hela unionens intresse och för alla unionens medbor-
gare. Sverige ska leda samarbetet och driva EU:s
arbete framåt. Sverige ska också vara unionens röst
gentemot kandidatländer och i internationella forum.
Sverige kommer på ett helt nytt sätt att stå i centrum
av den internationella politiska arenan.
EU är inget statiskt. Det är en union i ständig för-
ändring. EU är i dag en union av aktiva välfärdsstater.
Den inre marknaden är i princip genomförd. Valutau-
nionen växer successivt fram. Arbetet domineras av
frågor som direkt rör medborgarna. Arbetslöshetsbe-
kämpning, öppenhet, sociala frågor, arbetslivs- och
miljöfrågor är frågor som Sverige arbetat aktivt med
sedan vi blev medlemmar i EU.
Det svenska ordförandeskapet i EU kommer i ett
historiskt skede under en period i EU som präglas av
stora förändringar. EU ska välkomna ett stort antal
nya medlemsländer, och samarbetet ska utvecklas så
att det blir funktionellt också i ett väsentligt större
EU. Målet om full sysselsättning ska nås i hela Euro-
pa. Miljöförstöringen ska hejdas. Ett alltmer globali-
serat kapital ska hanteras. Den demografiska utveck-
lingen ska mötas utan sänkta ambitioner för trygghet
och välfärd. Kampen mot främlingsfientlighet, inter-
nationell brottslighet och människohandel ska intensi-
fieras.
I samtliga dessa frågor finns ett starkt svenskt en-
gagemang både bland folkvalda och bland medborga-
re. Tre av dessa områden kommer att prioriteras sär-
skilt av det svenska ordförandeskapet: utvidgningen,
sysselsättningen och miljön. Det är tre omfattande
politikområden, vart och ett med avgörande betydelse
för hur framtiden kommer att gestalta sig för Europas
medborgare.
Först utvidgningen. Ingen fråga är så avgörande
för EU:s framtid och för utvecklingen i Europa som
välkomnandet av nya medlemmar i unionen. Det
handlar om vår möjlighet att befästa grunden för fred,
frihet, demokrati och välstånd i Europa. Det är en
historisk chans som med det kalla krigets slut och
järnridåns fall öppnar sig för dagens generationer.
Regeringskonferensen har slutförts och förberedel-
serna är vidtagna. Stora framsteg har gjorts i kandi-
datländerna. Mycket arbete återstår innan utvidgning-
en blir verklighet, men möjligheten finns nu att väl-
komna nya medlemsländer fr.o.m. slutet av 2002.
Kandidatländerna måste fortsätta att med kraft
genomföra reformer för att uppfylla villkoren för
medlemskap. Medlemsländerna måste konstruktivt
bidra till att förhandlingarna förs framåt. Kommissio-
nen måste underlätta processen. Gemensamt måste vi
alla sträva efter att utvidgningen kan ske med starkt
stöd bland unionens medborgare.
Under det första halvåret 2001 kommer utvidg-
ningsprocessen att gå in i en fas av konkreta förhand-
lingar inom många svåra områden. Sveriges målsätt-
ning är att försöka bana väg för ett politiskt genom-
brott i förhandlingarna under vårt ordförandeskap.
För oss som lever i norra Europa är utvidgningen
nära och påtaglig. EU växer österut och norrut in i
vårt närområde. Vi vet att Östersjöregionen har po-
tentialen att bli en av världens snabbast växande regi-
oner under detta decennium. Nya och gamla EU-
medlemmar, nya och gamla demokratier kommer att
dela ansvaret för att ta vara på möjligheterna i denna
dynamiska och växande region.
Utvidgningen är en av de viktigaste processerna i
vår generation, en av de viktigaste processerna som vi
kommer att ha förtroendet att hantera. Vi är i färd
med att slutföra det historiska skeende som äntligen
sätter stopp för uppdelningen av Europa i öst och väst
och skapar fred, bestående fred i Europa. Det är en
dröm vi närt länge. Det är med ödmjukhet, stolthet
och stark vilja som den svenska regeringen ser på sin
möjlighet att bidra i det arbetet.
Så den andra uppgiften, sysselsättningen. I den
svenska debatten har både det nationella målet om att
halvera den öppna arbetslösheten till 4 % och ambi-
tionen att göra EU till en sysselsättningsunion länge
hånats.
I dag har vi halverat den öppna arbetslösheten.
Full sysselsättning är ett övergripande ekonomiskt
och socialt mål för EU. EU är en sysselsättningsunion
där fler får jobb och arbetslösheten sjunker. Det är en
framgång för socialdemokratin i Sverige och Europa.
Men fortfarande går drygt 15 miljoner människor
i Europa utan jobb. Arbetslösheten är ett gigantiskt
slöseri med ekonomiska resurser och, än värre, med
människors kunskap och ambitioner. I arbetslöshetens
och vanmaktens spår växer sig antidemokratiska
krafter starkare i hela Europa. Vi måste bryta arbets-
lösheten och vi måste göra det i samarbete över na-
tionsgränserna.
Ingenting är viktigare för individens utveckling
och frihet än att ha ett jobb och en egen försörjning.
Ingenting är viktigare för demokratin och jämlikheten
än arbete åt alla. En union som inte tar arbetslösheten
på allvar kan aldrig vara den medborgarnas union vi
vill se. Vägen till full sysselsättning går över ekono-
miska reformer, utvecklad social trygghet och stärkt
välfärd. Med satsningar på utbildning, forskning, ny
teknik, miljöinvesteringar och jämställdhet ska EU på
tio år utvecklas till världens mest konkurrenskraftiga
och kunskapsintensiva ekonomi.
Nu utvecklas en ny samarbetsmodell kring syssel-
sättning och tillväxt där mål och initiativ utarbetas
gemensamt och där jämförelser sätts i system. De
gemensamma målen ska leda till nationella åtgärder
och till mätbara resultat i medlemsländerna. Vid
toppmötet i Stockholm i mars görs en första avstäm-
ning, och vägen för det fortsatta arbetet ska stakas ut.
Vi har inte råd vare sig mänskligt eller ekono-
miskt med att stora grupper står utanför den europeis-
ka arbetsmarknaden. Sverige kommer därför att ta
upp kampen mot alla former av diskriminering på
arbetsmarknaden. Vi kommer aktivt att verka för
ökad jämställdhet och social trygghet, bättre arbets-
miljö och stärkta rättigheter för löntagarna. Jäm-
ställdheten ska genomsyra allt EU-samarbete.
I dag är jämställdhet en modern strategi för till-
växt. Familjepolitik och välfärdspolitik, jämställdhet-
sarbete och sysselsättningsåtgärder måste samverka.
Det är särskilt viktigt mot bakgrund av den demogra-
fiska utvecklingen. Vi har i dag ett mål om ökad
sysselsättningsgrad i medlemsländerna, vilket inte
minst gäller unionens kvinnor. För att säkra EU:s
tillväxt och EU-medborgarnas välfärd i framtiden
måste målet nås.
Så det tredje området, miljön. De stora miljöhoten
kan inte avvärjas utan ett aktivt internationellt samar-
bete. EU-samarbetet på miljöområdet måste fördju-
pas. Vi måste utgå från en helhetssyn på politiken. Vi
vill att EU går före och visar vägen mot en utveckling
där ekologiska, ekonomiska och sociala hänsyn sam-
verkar och förstärker varandra. En strategi för an-
passning av EU:s politik till en långsiktigt hållbar
utveckling ska antas vid rådets möte i Göteborg.
Miljöhänsyn måste integreras i samtliga EU:s samar-
betsområden.
Behandlingen av EU:s sjätte miljöhandlingspro-
gram måste föras framåt. Programmet ska gälla de
kommande tio åren och bör inriktas på tydliga och väl
motiverade miljömål och miljöindikatorer. Det bör bli
ett av fundamenten i den övergripande strategin för
hållbar utveckling.
Klimatfrågan är en central fråga på EU:s dagord-
ning och kommer att ges fortsatt hög prioritet. Den
snabbt växande kemikaliemarknaden måste uppmärk-
sammas. Sverige kommer att verka för att enighet
uppnås kring en ny kemikaliestrategi där försiktig-
hetsprincipen är en viktig utgångspunkt.
Med kretsloppstänkande och utnyttjande av nya
forskningsrön och ny teknik är det i dag fullt möjligt
att bruka jordens resurser utan att förbruka dem. Ut-
vecklingen av ny resurssnål teknik öppnar samtidigt
unika möjligheter för ekonomisk tillväxt på nya
marknader. Det är möjligheter vi måste ta till vara.
Miljöfrågorna rymmer en djup moralisk dimen-
sion. Vi lånar jorden av våra barn och barnbarn.
Kommande generationer har samma rätt som vi till en
jord där vattnet går att dricka och räcker till alla,
jorden ger skörd, djur- och växtlivet är rikt, luften är
frisk och solen är en livgivande kraft. Vår generations
uppdrag är att lämna efter oss ett Europa där de stora
miljöproblemen är lösta.
Fru talman! Det vi i dag kallar EU bildades en
gång för att göra krig omöjliga på den europeiska
kontinenten. Alldeles så har det inte blivit. Konflikter
förekommer alltjämt i Europa och i dess närhet. Ar-
betet med att utveckla EU:s förmåga när det gäller
krishantering och konfliktförebyggande åtgärder är
därför mycket viktigt. EU har unika möjligheter att
spela en central roll på detta område. Det förtjänar att
påpekas att det var de alliansfria länderna Finland och
Sverige som pekade på detta för ett antal år sedan. Vi
kommer under vårt ordförandeskap särskilt att arbeta
med att utveckla EU:s förmåga till civil kristhante-
ring, att se till att den militära förmågan blir operativ
och redo att vid behov sättas in samt att utveckla
samarbetet mellan EU och FN.
Samarbetet mellan EU och Ryssland är centralt
för Europas säkerhet och utveckling. Därför kommer
det att ges en framträdande plats under ordförande-
skapet. Vi kommer att ägna särskild uppmärksamhet
åt samarbetet kring miljöfrågor, organiserad brotts-
lighet samt situationen i Kaliningradområdet.
Utvecklingen på Balkan och i Mellanöstern kom-
mer också att ägnas stor uppmärksamhet, liksom
situationen på den koreanska halvön. Förbindelserna
mellan EU och USA ska stärkas.
Sverige vill bidra till ett EU öppet mot omvärlden,
med demokrati, solidaritet och respekt för mänskliga
rättigheter som stark gemensam grund.
Fru talman! Den inre marknaden är en av hörnste-
narna i EU-samarbetet. Den är oerhört viktig för det
europeiska näringslivets långsiktiga konkurrenskraft
och tillväxtmöjligheter. Ytterst handlar det om EU:s
förmåga att garantera sina medborgare frihet, väl-
stånd och sysselsättning. Medborgarnas intressen
måste stå i fokus när vi diskuterar den fortsatta ut-
vecklingen av den inre marknaden.
När de nationella parlamenten inte räcker till
måste vi ta i bruk de möjligheter EU ger att samordna
politiken. Utvecklingen kring BSE är ett tydligt ex-
empel på detta.
I en union som sätter medborgarna främst måste
den politiska diskussionen föras öppet. Handlingarna
måste vara tillgängliga, beslutsvägarna gå att följa
och ansvar kunna utkrävas av dem som fattar beslu-
ten. Det kräver ett fortsatt arbete för att göra EU till
en effektivare, öppnare och modern union.
Kraven på kostnadseffektivitet och budgetrestrik-
tivitet måste ställas på EU precis som de ställs på
medlemsländernas statsfinanser. Utan starka finanser
försvagas möjligheterna att föra politik. Det gäller i
alla sammanhang på alla nivåer.
Att sätta medborgarna främst betyder också att
EU måste bemästra de nya utmaningar Europa står
inför på ett sätt som möter medborgarnas förvänt-
ningar. Inom det europeiska ledarskapet måste vi bli
bättre på att fullfölja politiken och på att förverkliga
de visioner och framtidsprojekt som vi fattar beslut
om. Det räcker inte med att formulera dem. Den digra
listan över fattade beslut vi har i dag bör genomföras
innan nya stora projekt dras i gång. Medborgarnas
förtroende vinns inte med beslut, utan med resultat
som märks i människors vardag.
Vi har stora möjligheter att påverka EU:s utveck-
ling. Med oss från toppmötet i Nice har vi uppdraget
att inleda en bred och öppen diskussion om hur sam-
arbetet ska anpassas till medborgarnas behov och
framtidens krav. Det är ett uppdrag vi tar på stort
allvar.
Målet på tio års sikt måste vara en utvidgad union
med goda relationer till alla sina grannar, en union i
ständig förändring, ett öppet nätverk av medborgare
och beslutsfattare med stark demokratisk värdege-
menskap.
Fru talman, ledamöter av Sveriges riksdag! Här i
Sveriges riksdag kommer det dagliga arbetet att röra
utvecklingen i Sverige. Här ska under nästa halvår
fattas beslut som leder till ökad sysselsättning och
bättre välfärd, som minskar klyftorna i vårt land och
befäster Sveriges position som ledande kunskaps- och
IT-nation. Här hemma möjliggör en god ekonomisk
utveckling nu en tid av reformer.
Men som folkvalda representanter för alla regio-
ner i Sverige har ni en viktig och självklar roll också i
arbetet med att skapa en vital och ständigt pågående
folklig diskussion om Europaunionen och det svenska
medlemskapet. Tillsammans med regeringen kan ni
föra kunskap om ordförandeskapet ut till det svenska
folket. Regeringen kommer löpande att hålla riks-
dagspartierna informerade om hur arbetet med ord-
förandeskapet fortskrider.
Ingen kan säkert säga vad som kommer att domi-
nera den politiska debatten under det svenska ordför-
andeskapet. Säkert är dock att det kommer att bli ett
spännande halvår. Vi kommer att vara i händelsernas
centrum. Vi kommer att vara ett ordförandeskap som
möter en rejäl utmaning, men också får en unik chans
att visa upp det bästa av Sverige.
Vi kan starta arbetet med tillförsikt. EU är viktigt
för Sverige. Sverige är också viktigt för EU. Trots att
vi är ett litet land har vi kunnat, och kommer att kun-
na, komma med väsentliga bidrag till EU:s utveck-
ling.
Jag är övertygad om att vi med gemensamma an-
strängningar framgångsrikt kommer att kunna lotsa
unionens arbete framåt samtidigt som vi lever upp till
de krav de svenska väljarna ställer på sin regering.