Fru talman! Jag har två frågor som båda rör det
som statsministern uppfattade som torftigt och ovik-
tigt, nämligen röstviktningen i rådet, som jag inte
tycker är en vare sig oviktig eller torftig fråga, efter-
som den faktiskt berör förhållandena mellan stora och
små stater och möjligheterna till inflytande inte minst
för vårt land.
Min bedömning är också en bedömning som riks-
dagen delar. I riksdagsbeslutet inför Amsterdamför-
handlingarna antogs i riksdagen ett betänkande från
utrikesutskottet, i vilket riksdagen säger: Av mycket
stor betydelse är frågan om röstviktningen i rådet. En
förutsättning för att ordningen med majoritetsbeslut i
så stor utsträckning kan accepteras är att de små sta-
terna får förhållandevis stort genomslag i röstvikt-
ningen.
Man instämde också från riksdagens sida i rege-
ringens bedömning: att det är av stor vikt för Sverige
att vårt inflytande inte minskar och att balansen mel-
lan stora och små medlemsländer inte rubbas.
Min fråga är: Anser statsministern att resultatet i
Nice stämmer överens med det riksdagsmandat som
antogs i det här betänkandet?
Den andra frågan gäller det statsministern har ut-
talat i Nice inför medierna: Vi har nu rättat till sned-
sitsen från medlemskapsförhandlingarna. I talarstolen
sade statsministern lite hovsammare: Vi har reducerat
snedsitsen.
Hur stämmer det överens om vi jämför Sveriges
röstandel i ministerrådet med t.ex. Spaniens, Portu-
gals och Österrikes?