Fru talman! Det var en bra information som vi
fick från mötet. Jag tycker också att mötet i Nice har
gett den grund för en utvidgning som ligger i att an-
sökarländerna har fått en siffra angiven. Det är lite av
en mental tröskel som man på det här sättet har passe-
rat.
Vidare delar jag den uppfattning som statsminis-
tern redovisade om att utvidgningen är den fråga som
bör ligga i ordförandeskapet.
I sin redovisning här sade statsministern att ett
starkt folkligt stöd är viktigt. Jag delar också den
uppfattningen. Det är därför som vi i Centerpartiet
har talat om behovet av att under ordförandskapet nå
ut till hela Sverige med det engagemang som behövs.
Så var det ju inte i Nice. Tårgasen låg rätt tät över
Nice de aktuella dagarna. Jag var där nere i ett helt
annat ärende och träffade liberala partiledare. Bok-
stavligt talat kunde jag känna att här fanns en klyfta
mellan makten och människorna. Sedan kan man
diskutera hur demonstrationer och annat genomfördes
men här fanns i alla fall en klyfta. Den klyftan tror jag
måste överbryggas i det långsiktiga arbetet och också
i det kortsiktiga genomförandet av vårt ordförande-
skap.
Därför är min fråga till statsministern: Har han
lärt sig något i den här delen eller tänkt ännu mer på
detta med hur nå ut med ordförandeskapet till hela
Sverige, till människorna i Sverige, och hur vid sidan
av de rent polisiära frågorna klara av att genomföra
ordförandeskapet så att det bättrar på stämningen för
EU i Sverige och inte förvärrar den?