Fru talman! Jag tillhör dem som tror att det nära
samarbetet kommer att visa sig vara ett utomordent-
ligt inslag i unionens arbete, av det skälet att vi får en
mer heterogen union framöver. Vi kommer att få se
en union som är väldigt stor och där det kommer att
finnas olika politiska ambitioner och olika ekonomisk
utvecklingsnivå. Det kommer att finnas ett stort be-
hov av att låta vissa länder, om det är så att de tycker
att det är rimligt, gå före - inte tvinga alla att göra det
samtidigt, för om man har den ambitionen kommer
man att skapa antingen en väldig fördröjning i integ-
rationen eller också en integration som präglas av
väldigt starka motsättningar.
Jag tycker alltså att det fördjupade samarbetet -
enhanced cooperation som den engelska termen lyder
- är någonting som inte kommer att splittra unionen
utan som kommer att motverka en splittring av unio-
nen. Under en överskådlig tid, som i och för sig kan
vara mycket lång, kommer det att vara ett instrument
som används för att på så sätt göra den process som
vi nu har framför oss förenlig både för de nya med-
lemsstaterna och för de tidigare som har mycket star-
ka ambitioner vad gäller en djup integration.
Detta med QMV, omröstning med kvalificerad
majoritet, tycker jag nog är lite överskattat sett till de
regler som finns kring beslutsfattandet i dag och de
regler som kommer att finnas också i fortsättningen.
Så där fruktansvärt effektivt är det inte som beslutsin-
strument, utan det är ett sätt att ta beslut som redan nu
ligger nära enhällighet och som definitivt kommer att
göra det i fortsättningen också. Diskussionen kring
röstfördelningen understryker att det fortfarande finns
mycket starka nationella intressen inom unionens
ram, något som vi hela tiden har sagt och som det inte
finns någon anledning att dölja.