Fru talman! Det är en stor fråga som Björn von
der Esch tar upp. Jag kan av naturliga skäl inte kom-
mentera alla delar i den. Men låt mig ändock säga att
det sjunkande förtroendet för politik och politiker är
någonting som vi har diskuterat i denna kammare
flera gånger, men det är inte en svensk företeelse. Vi
delar bekymret med Europa i övrigt. Sverige är inte
ett land som direkt utmärks av korruptionsskandaler
inom politiken. Det måste man säga. Här är det i den
meningen en annan kultur.
Jag tror att det delvis beror på att vi alltid har haft
en strikt hållning till öppenhet. Det har alltid varit
tillgänglighet. Allt har varit genomlyst. Allt har varit
offentligt. Det har i vår kultur bidragit till den fram-
gången.
Vi vill att också EU ska präglas alltmer av detta
förhållningssätt. Det är, som jag sade i anförandet,
någonting som vi vill prioritera under vårt ordföran-
deskap.
Det finns en annan sak som jag envist kommer
tillbaka till. Det gäller all politik, men det är på väg
att gälla unionen i särskilt stor utsträckning. Det ska
fattas beslut, men de ska också komma till verkstäl-
lighet.
När människor märker att vardagen förändras och
kan koppla det till politiska initiativ kommer också
förtroendet. Det ska inte bara vara ett allmänt diffust
tal om goda tider, utan man ska också veta att det var
detta som drevs igenom.
Det kanske viktigaste för unionen - det kan jag
säga, som är statsminister i ett land som inte deltar i
europrojektet än - är att euron blir en framgång. När
europeiska medborgare har sedlar och mynt i handen
ska det fungera, och det ska vara en bra utveckling.
Tänk om det andra inträffade! Vilken knäck för för-
troendet för politiker det skulle innebära.
Säkerhetspolitiken och försvarspolitiken har vi
pratat om. Vi kan prata om Lissabonprocessen,
Tammerforsprocessen. Vi kan prata om utvidgningen.
Allt detta ska också levereras. Då tror jag att också
förtroendet påverkas.