Fru talman! Det är en intressant fråga. Jag tror att
svaret - det är i alla fall min uppfattning - är att Eu-
ropaunionen fortfarande är ett samarbete mellan stater
och med huvudsaklig förankring i 15 parlament och
med politiker som i huvudsak är ansvariga inför sitt
eget lands valmanskår.
Om man lyssnar på dem som kommer ut från
presskonferenserna efter Nice hör man väldigt många
säga att vi har gjort en bra förhandling för vårt land.
Från den svenska representationens sida var vi med-
vetet försiktiga på den punkten, för det ligger liksom
inte riktigt i linje med hur vi tycker att unionen ska
uppfattas och utvecklas.
Ibland får man intrycket i svensk debatt att det är
vi som är de avvikande, att det är vi som är busarna i
gruppen som inte riktigt förstår att undertrycka våra
nationella böjelser. Men i den meningen tror jag nog
inte att vi på något sätt är avvikande.
Det är så här det fungerar. Det var inte bara de
stora som stod mot de små. Det fanns väldigt mycket
av konflikter i frågan om röstomviktningen som hade
andra dimensioner och som jag inte har någon som
helst anledning att gå in på offentligt. Men det är en
för enkel analys att säga att det är de stora länderna
som står mot de små. Och det är egentligen, vilket
finns anledning att understryka, ingen annorlunda
situation nu jämfört med tidigare.