Fru talman! När det nu ändå blev så att en trip-
pelmajoritet krävs hade det kanske funnits skäl att
överväga vad vi moderater har talat om - den dubbla
majoritet som också kommissionen stått bakom. Det
hade faktiskt automatiskt gett ett bättre utfall med
hänsyn till folkmängden lika väl som man räknar
varje land för sig.
Det här med närmare samarbete har vi ju tidigare
talat om och jag har pekat på vilka svårigheter och
konstigheter som uppstår. När det gäller beslutspro-
cessen är man ju väldigt noga med att reglera hur det
ska gå till i ministerrådet - dvs. att de länder som inte
deltar inte ska få rösta. Men i beslutsprocessen ingår
även Europaparlamentet. Med så få deltagare som
åtta kan det inträffa att majoriteten utgörs av företrä-
dare för länder som inte deltar i det närmare samar-
betet. Det är sådana konstigheter som uppstår.
För att anknyta till den debatt som fördes förut av
Gudrun Schyman kan jag säga följande. Statsminis-
tern har ju tidigare betecknat just närmare samarbete
som ett utslag av mellanstatlighet. Hur förklarar
statsministern att det förhållandet att man utvidgar för
överstatlighet på nya områden, om än med ett begrän-
sat deltagande, kan vara ett utslag av mellanstatlig-
het?