Herr talman! Intresset för AMS framställning är
litet nymornad därför att den ju kom för ganska
länge sedan. Det var den som låg bakom de
diskussioner som fördes om åtgärder för den
kommunala sektorn. Det är betecknande att vi från
regeringens sida har satsat så mycket på
arbetsmarknadsåtgäder att det för uppgiften
avsedda organet Arbetsmarknadsverket inte riktigt
förmår att åstadkomma åtgärderna. Jag läste
nyligen någon uppgift som visade att
Arbetsmarknadsverket, trots att den totala
arbetslösheten i landet sedan förra året onekligen
har ökat, inte har kunnat öka antalet personer i
åtgärder med mer än några tusen. Därmed blir hela
uppgången i öppen arbetslöshet. Det är beklagligt.
Men det påminner om vad den gamle
arbetsmarknadsgeneralen Bertil Olsson sade när
jag själv satt i AMS styrelse under åtskilliga år då
det var ganska dåliga tider, bl.a. i början på 70-
talet. Han sade att man egentligen inte kan begära
att AMS politik skall svara för mer än möjligen litet
mer än 2 % av arbetskraften. Den nivån har vi nu
nått.
Genom de beslut som kommer att fattas i riksdagen
kommer 500 miljoner kronor av dessa medel att
användas för kommunal ROT -- kommunala
lokaler -- och 100 miljoner kronor för
äldrebostäder. Två miljarder kronor kommer att
utnyttjas för företagsutbildning inom den
kommunala sektorn.
Jag skall gärna medge att detta är åtgärder som jag
personligen inte är säker på kommer att vara så
lyckade i längden. Jag tror att det snarare kunde ha
varit skäl att försöka styra dem i annan riktning. De
problem som vi nu har är inte de klagomål som kan
förekomma vad beträffar att uppnå balans i
Göteborgs stads budget. Det är visserligen 28 år
sedan jag flyttade från Göteborg, men jag har hållit
mig väl underrättad om de kvarvarande
kommunalekonomiska problemen. Problemen
ligger ju i statens budget, där vi har ett
budgetunderskott på ca 200 miljarder kronor. Det
är rimligen det vi skall diskutera här.
Det gäller nu att se till att vi inte får de här
flaskhalsproblemen, när uppgången kommer inom
den enskilda sektorn av ekonomin. Det är den som
måste dra oss ur krisen. Flaskhalsproblemen kan ha
olika utformning. Det kan gälla investeringssidan
på en del håll, där det också kan vara så att man helt
enkelt inte får de personer man behöver, därför att
de går på något slags företagsutbildning inom den
kommunala sektorn och tycker att de där har bättre
villkor än vad som erbjuds ute i industrin. Den
typen av avvägningar måste också göras när vi ser
till hur vi skall möta arbetslösheten.