Herr talman! Finansministern ifrågasätter om vi i
Vänsterpartiet menar allvar med vårt
miljöengagemang. Jag kan försäkra
finansministern om att det för oss inte var en
alldeles enkel sak att sätta oss i samtal med
företrädare för den regering som lägger fram
förslag om försämringar av villkoren för de
arbetslösa och sänkningar av skatten för
aktieägare. Vi gjorde ändå den bedömningen att
arbetslösheten i sak och miljöfrågan som en
sakfråga var viktigare än våra problem att samtala
med er i regeringen.
Vår förutsättning, som vi menade allvar med, var
att pengarna som man fick in genom
bensinskattehöjningen skulle används till att skapa
jobb och att skatten skulle differentieras, dvs. att
skatten i glesbygd där det inte finns tillgång till
kollektivtrafik skulle vara lägre än den i
storstäderna. Ni hade kunnat lägga fram seriösa
förslag. Ni valde att lägga fram förslag om att AMS
skulle få använda pengarna, vilket vi alldeles nyss
hörde av Lars Tobisson. Detta var alltså redan
förberett i regeringen. Det var rena rama luftbudet.
Det var inget seriöst bud vi fick.
Ni valde att göra upp med Ny demokrati.
Finansministern har här talat om att Göran Persson
skapar osäkerhet. Eftersom finansministern
ifrågasätter vårt miljöengagemang, skulle jag
naturligtvis kunna fråga finansministern om
Öresundsbron. Jag läste om Folkpartiets styrelses
röstning om Öresundsbron, och jag kom då att
tänka på det gamla uttalandet: Att vara liberal är
att vara kluven. Hur är det med Folkpartiets
miljöengagemang, Anne Wibble?
Sedan till sist om osäkerheten. Efter att ha lyssnat
på debatten mellan Göran Persson och Anne
Wibble känner jag mig osäker på hur finansminister
ser på de socialdemokratiska inviterna till ett
framtida regeringssamarbete. Vem skall bli
finansminister i den framtida folkpartistisk-
socialdemokratiska regeringen? Är det Anne
Wibble, eller är det Göran Persson?