Fru talman! Jag har under min korta tid som
politiker blivit beskylld för så mycket, så ett
påstående om att jag inte är särskilt saklig uppfattar
jag snarast som en komplimang, särskilt i
jämförelse med andra tillmälen som jag har fått.
Herr Lönnroth sade att vi höll på med cirkus och
inte lärde folk någonting om verkligheten. Jag tror
att det är precis det som det handlar om: Man
behöver inte lära människor någonting om
verkligheten -- de lever i verkligheten. Däremot
måste man visa att man förstår hur denna verklighet
ser ut.
Åter till vårt charmanta förslag om att spara 196
miljarder. Det skall vi borsta upp nu till
valrörelsen -- det är en bra idé, som vi tackar för. Vi
ställde där några enkla förslag som man nu faktiskt
håller på att genomföra, t.ex. att privatisera staten,
dvs. att privatisera statliga tillgångar i form av
företag. Det har man börjat med. Ett annat var att
lägga ned landstingen. Om inte många här inne
siktade på att bli landstingsråd eller hade vänner
som var det kanske det skulle kunna bli av.
Ytterligare ett förslag var att rationalisera
kommunerna. Vidare hade vi ett förslag till en
arbetslöshetsförsäkring som finansierades med en
tredjedel av staten, en tredjedel av arbetsgivarna
och en tredjedel av arbetstagarna. Det är den
modell som regeringen nu, om än motvilligt, har
analyserat.
Jag skall säga herr Lönnroth att det finns oerhört
mycket i det där 196-miljardsprogrammet som
många skulle tycka om, även om det skulle mötas
av ovilja i denna kammare. Däremot tror jag att en
sådan person som professor Lindbeck och andra
skulle vara mycket förtjusta i det.