Herr talman! Stefan Attefall uppskattade att jag
hade nämnt nobelpristagaren Douglass North. Det
kanske är bäst att jag förklarar att det jag sade var
att jag ansåg att han var klokare än alla de myriader
av högerekonomer som uppträdde under 80-talet
som propagandister för den yuppieekonomi som
Stefan Attefall och Göran Persson alldeles nyss har
diskuterat.
Jag tycker också att det ligger mycket i att det
ekonomiska beteende som människor har påverkas
väldigt mycket av den kultur vi lever i. Det som jag
tycker är svårt med Stefan Attefalls resonemang,
om jag nu förstod honom rätt, är att han på något
sätt ville koppla samman kds politiska linje -- som
man nu också har fått gehör för i regeringen -- att
sätta kristen etik över de andra religionernas etik
med att det skulle vara en institution som i
Douglass Norths anda på något sätt befrämjar det
ekonomiska beteendet. Där tror jag att Stefan
Attefall är inne på allvarliga vägar.
Bland de grundläggande moraliska och kulturella
värderingar som vi har och har haft här i Sverige,
och som har varit viktiga för den relativa grad av
solidaritets- och jämlikhetstänkande som har
funnits i det här landet, ingår religionsfriheten. Det
var något som mitt parti, när det bildades 1917 som
Socialdemokratiska vänsterpartiet, hade som ett av
de första kraven, att skolan skulle ha
religionsfrihet. Ingen religion skulle sättas före en
annan. Religionen var en privatsak. Jag tror att det
har varit bra för det solidaritetstänkande som ändå
finns.
Det finns många kristna människor i det här landet
som jag respekterar oerhört högt. Jag delar deras
åsikter, t.ex. i kritiken av nedskärningarna av u-
landsbiståndet och gentemot den orättvisa
fördelningspolitiken. Men det är något helt annat
än exempelvis den s.k. moraliska majoriteten i
USA, som är en förfärande egoistisk rörelse, vilken
också säger sig bygga på kristen etik. Man måste
skilja mellan religion, politik och ekonomi.