Herr talman! Som Göran Persson vet är arbetet i
riksdagen upplagt så att man diskuterar de olika
förslag som finns. Jag tycker att detta är helt
naturligt. Det är den inställning som alla
regeringspartierna och i synnerhet Folkpartiet har
haft. Vi har alltid varit intresserade av att diskutera
för att hitta de bästa lösningarna.
I det här fallet fanns en risk för att det skulle bli en
mycket kraftig försvagning av budgeten. Det var
ganska viktigt att så inte skedde. Jag skulle
uppskatta om regeringens förslag -- till minsta
möjliga kostnad för statskassan, självklart -- kunde
få ett mycket brett stöd. Jag skulle välkomna Göran
Perssons namn, i finansutskottet eller på andra håll,
bakom de förslag som regeringen lägger fram. Det
skulle vara en fördel för alla, inte minst för de
människor som jag upplever har störst rätt att ställa
krav på den ekonomiska politiken och på oss
politiker, nämligen de som i dag inte har något
jobb.
Göran Persson har emellertid visat en total
oförmåga att vara duktig på någonting annat än
retorik, och som jag sade nyss räcker det faktiskt
inte. Det gör inte det. Det enda som Göran Persson
är duktig på är att skapa osäkerhet. Man hör på
hans anförande, som låter retoriskt och rent av
bestämt, men efter fem minuter minns man inget
innehåll, mer än möjligen att Göran Persson tror
sig stimulera ekonomin med en finanspolitik som
skapar ett större underskott i de offentliga
finanserna. Samtidigt säger han i andra
sammanhang att underskott inte är så bra och att vi
så småningom måste minska dem.
Den politik som Göran Persson representerar är
tyvärr så osammanhängande och så feltajmad att
ett visst mått av omtänkande är en förutsättning för
att diskussionen skall kunna bli konstruktiv.
Det är beklagligt, eftersom jag tror att politiken och
inte minst de arbetslösa skulle få ännu bättre
förutsättningar att faktiskt få jobb om man i denna
riksdag kunde få ett ännu bredare stöd för
huvudparten av de förslag som behövs. Men detta
väljer ju respektive parti självt. Riksdagens arbete
är ändå till för att vi skall kunna diskutera frågorna.
Jag hörde ett meningsutbyte mellan Göran Persson
och Per-Ola Eriksson om att det tydligen hade
förekommit litet för litet diskussioner. Jag har inte
upplevt det så, utan det gjordes många seriösa
ansträngningar att få ett så brett stöd som möjligt
för förslagen.