Herr talman! Jag vill vända mig till socialminis-
tern och säga att vi är tacksamma för att den här pro-
positionen, till skillnad från andra propositioner som
har handlat om tandvårdsersättningssystem och tand-
vården över huvud taget, har lagts fram. Även om jag
personligen inte håller med om allt som står i propo-
sitionen är den ett nödvändigt steg och ett steg i rätt
riktning. Jag har tillsammans med Marianne Anders-
son i motioner skrivit vad vi tycker skulle behöva
ändras. Om man utgår från dem som behöver hjälp
måste man faktiskt se propositionen på detta sätt och
inte, bara för att förslaget inte är exakt på det sättet
som man själv vill ha det, tillbakavisa hela förslaget.
Om jag tittar på hur utskottet har behandlat denna
fråga har man tagit fasta på en hel del förändringar
som har begärts i olika motioner och på det sättet
också så att säga fört propositionen ännu ett steg mot
det system som vi är många som har väntat på.
Jag tänker inte gå in på själva konstruktionen av
det ekonomiskt administrativa ersättningssystemet,
som väl också får betraktas som ett socialt system. Jag
är för min del inriktad på just de människor som be-
höver särskild hjälp inom tandvården.
Vi har haft diverse diskussioner i riksdagen och
utanför riksdagen om att människor som reagerar
avvikande mot dentala material av olika slag inte har
tagits på riktigt allvar. Även Barbro Westerholm har
intygat att dessa människor inte har bemötts på ett
riktigt sätt utan att de har farit mycket illa i detta sys-
tem. Man har ifrågasatt grunden till att de anser att de
t.ex. behöver sanera sina tänder från amalgam osv.
Det uttrycks tydligt från utskottet, och även i pro-
positionen, att man inte skall behöva lägga fram ve-
tenskapliga bevis för att bli trodd. Om läkare ställer
diagnoser och remitterar människor till tandbehand-
lingar skall det accepteras i systemet.
Det som jag har vänt mig mot i propositionen är
att det står att det skall ske något slags administrativ
överprövning igen. Alla dessa s.k. § 9-fallen och
många andra har ju överprövats och överprövats. Och
läkares diagnoser har ifrågasatts och ifrågasatts av
andra läkare, tandläkare och försäkringsläkare. I och
med detta beslut i riksdagen utgår jag från att dessa
människor kommer att tas på allvar på ett helt annat
sätt och få den vård som en läkare förespråkar. Det
finns ju många läkare som anser att det faktiskt finns
samband mellan hälsa och t.ex. amalgam. Utskottet
har också sagt att det inte är lämpligt att t.ex. folk-
tandvården har hand om detta, eftersom man då är
inne i landstingssystemet, och det blir en viss kategori
som skall göra bedömningar av andras utsagor. Det
skall vara kompetenta läkare och tandläkare som har
hand om detta.
Det skall ju egentligen inte behövas någon
överprövning därför att man ifrågasätter diagnoser
som har ställts av läkare. Jag tycker att det är konstigt.
En del läkare kan ju ordinera både det ena och det
andra, t.o.m. operationer som leder till fel saker, utan
att det över huvud taget ifrågasätts och prövas. Men
just de människor som har blivit sjuka av dentala
material, bl.a. amalgam, har utsatts för en prövning
som ingen annan utsätts för. De läkare som har ställt
dessa diagnoser har också utsatts för en överprövning
som har tett sig väldigt märklig, även om det handlar
om att få hjälp med ersättningar från systemet.
Nu utgår jag ifrån att dessa människor kommer att
få regelrätt hjälp och ersättning i det nya systemet
utan att behöva överprövas administrativt om läkare
har ställt diagnos och skrivit remisser till sådan be-
handling.
Jag tror att det är väldigt viktigt att socialministern
också följer upp detta i regleringsbrev och verkligen
tydligt uttalar detta gentemot myndigheter osv., så att
det blir riktigt tydligt att de här fallen inte skall utsät-
tas för annan prövning än andra när det är fråga om
ett led i en sjukdomsbehandling - det är ju det som
jag här talar om.
Uppföljningen är också mycket viktig. Där måste
regeringen vara aktiv. Även om myndigheterna efter
att ha fått regleringsbrev sköter sina saker är uppfölj-
ningen och återkopplingen viktiga saker. Det gäller
också att ständigt ha en dialog om hur man hade tänkt
sig det hela när man lade propositionen. Jag utgår
alltså från att detta kommer att kunna klaras av på ett
helt annat sätt än tidigare.
Vidare har vi motionerat om ett kompetenscent-
rum med inriktning på dentala material. Det är med
stor glädje som jag ser att utskottet har tagit fasta på
detta. Flera har ju motionerat om den här saken. Det
finns ett behov av att ha ett kompetenscentrum där
man tittar på det här med biokompabilitet och olika
dentala material och utvecklar det så att alla kan kän-
na sig trygga i att det som sätts in i munnen också är
hälsomässigt korrekt.
Det finns flera saker i detta betänkande som visar
på den starka inriktningen vad gäller amalgam. Ut-
skottet har sagt att man inte vill förorda ett förbud för
andra tandfyllningsmaterial än amalgam. Det tycker
jag är en klar signal om att det handlar just om att
förbjuda att man har ett sådant gift som kvicksilver i
kroppen.
I Frankrike avancerar man snabbt i den här frågan.
Man har t.o.m. gått ut och hävdat att användningen av
tuggummi ökar frisättningen av kvicksilver, varför
den användningen bör begränsas hos personer med
många fyllningar. Det har väl nästan ingen diskuterat
här i Sverige. En minister som har ansvaret för detta
område har rådfrågat ett organ, ett folkhälsoråd. Man
har uttalat att dentalt amalgam frisätter små mängder
kvicksilver som delvis tas upp av kroppen. Den dagli-
ga upptagna dosen är i allmänhet mindre än 5 mikro-
gram, och det är fem gånger mer än vad WHO tillåter
i t.ex. dricksvatten. Men WHO har aldrig uttalat sig i
frågan, vilket ständigt åberopas av experter som finns
i närheten av WHO. Det har föranlett dem på WHO
att gå ut och säga att det inte är de som har uttalat sig,
utan att det är andra som har gjort det.
Jag är helt övertygad om att det så småningom
kommer att visa sig att både beprövad erfarenhet och
vetenskapliga bevis belägger det starka sambandet
mellan amalgam och hälsa när det gäller vissa grup-
per.