Fru talman! Detta ärende på dagordningen, ytt-
rande- och tryckfrihetsfrågor, rör några av de verkligt
fundamentala frågorna i en demokrati. På en mängd
av de områden som tas upp i motionerna pågår det
utredningar av olika slag. Det gäller många viktiga
frågor, bl.a. frågan om yttrandefriheten för anställda.
Folkpartiet har i det här betänkandet valt att reser-
vera sig på två punkter som rör grundläggande prin-
ciper i vårt samhälle. Den ena handlar om etable-
ringsfriheten för medier, den andra om önskemålet att
få bort förhandscensur där sådan fortfarande finns
kvar. Jag vill i det sammanhanget yrka bifall till vår
och moderaternas reservation om just etableringsfri-
het för medier, reservation nr 4.
Det är förstås fullständigt grundläggande för ytt-
rande- och tryckfriheten att det finns möjligheter till
etableringsfrihet, dvs. att de som vill pröva att nå
allmänheten med sina produkter ska kunna göra det i
en så fri konkurrens som möjligt. Det kan på några
områden finnas tekniska hinder som inte gäller ex-
empelvis boktryckarkonsten, t.ex. möjligheten att
använda olika frekvenser i etern. I den mån det finns
tekniska hinder måste de naturligtvis på något sätt
beaktas och hanteras, men i övrigt måste enligt vår
uppfattning så fullständig etableringsfrihet som möj-
ligt gälla.
På den här punkten finns det dock andra funde-
ringar och andra planer. Mediekoncentrationskom-
mittén lade våren 1999 fram ett betänkande och full-
gjorde då det uppdrag man fått i direktiven från rege-
ringen, nämligen att föreslå ändringar som skulle göra
det möjligt att få någon form av politisk prövning i
avsikt att undvika s.k. mediekoncentration. Kommit-
tén föreslog också ändringar i både tryckfrihetsför-
ordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt en
särskild mediekoncentrationslag. Detta betänkande
har nu varit ute på remiss, och regeringen har fram-
fört att det ska komma att bli föremål för förslag till
lagstiftning, dvs. förändringar i våra grundlagar. För-
slagen avses tydligen komma till hösten i år.
Vi i Folkpartiet tror för vår del att det här är ett
mycket farligt medel. Det är ett medel som innebär att
vi släpper fram en politisk kontroll och bedömning av
när man tycker att en olämplig koncentration har
uppnåtts, i syfte att i vissa fall - för det är förstås
syftet - inskränka etableringsfriheten. Med tanke på
hur pass farligt medlet är tycker jag att det är uppen-
bart att det är mycket osäkra vinster, om ens några,
det är fråga om. Den balansgång, eller brist på ba-
lansgång, i den här frågan som regeringen har gjort,
och som flera övriga partier vill avvakta regeringens
förslag innan man tar ställning till, tycker vi är en
mycket konstig avvägning mellan detta farliga medel
å ena sidan och de mycket osäkra vinsterna å den
andra.
Fru talman! Den andra frågan jag tänkte ta upp är
den kvarvarande förhandscensuren i vårt land, dvs.
den vi har för filmer och videogram som ska visas
offentligt.
Kampen mot förhandscensur har varit lång och
hård. Någon av de tidigare talarna i dag nämnde Lars
Johan Hierta och återinvigningen av hans staty på en
bättre plats än den haft under de senaste decennierna.
Det är väl lämpligt, tycker jag, att så många som
möjligt hyllar Lars Johan Hierta. På de flesta punkter
har han fått rätt i den meningen att vi som tur är inte
har förhandscensur av tryckta produkter i vårt land
längre. Däremot har vi som nämnts kvar det för fil-
mer och videogram som ska visas offentligt.
Det torde i dag i vårt land råda stor enighet om att
det krävs mycket starka skäl om man på något områ-
de ska ha förhandscensur. Frågan är förstås om de här
mycket starka skälen finns.
Frågan utreddes i början av 90-talet av det s.k.
Våldsskildringsrådet. Man gav ut ett betänkande
våren 1993 som i huvudpunkten överensstämde med
det vi i Folkpartiet har drivit ett antal år, nämligen att
vuxencensuren skulle tas bort och att man i det sam-
manhanget skulle införa en ny och högre åldersgräns
på 18 år för de allra värsta produkterna.
På den här punkten har såvitt jag förstår samtliga
övriga partier landat på en annan bedömning. På den
här punkten säger man, glädjande förstås, att man
vidhåller utskottets uppfattning att medievåldet ska
angripas främst genom information och frivilliga
åtgärder, inte i första hand genom förbudslagstiftning
och censuråtgärder.
Sedan fortsätter man med det som såvitt jag för-
står är det enda skäl som åberopas av utskottet i öv-
rigt för denna främmande fågel i det svenska sam-
hället, förhandscensuren: "Den förhandsgranskning
som sker i dag av filmer och videogram har sannolikt
en viss återhållande effekt på utbudet av våldsskild-
ringar."
Det man kan fråga sig är förstås om denna be-
dömning uppfyller rimliga krav på att man har starka
skäl för att ha förhandscensur i ett samhälle.
Vi har för vår del reserverat oss på den här punk-
ten och utvecklat vår syn, som innebär att vi inte
heller på det här området ska bibehålla förhandscen-
sur för vuxna, utan vi ska se till att vi får en liknande
ordning på den punkten som vi har för övriga medier.