Fru talman! Ärendet är i dag yttrande- och tryck-
frihetsfrågor. Själva orden har hyllats många gånger
under dagens debatt. Även ett par personer har hyl-
lats. Jag har hört en företrädare för f.d. kommunist-
partiet hylla Lars Johan Hierta. Jag har nu fått höra en
företrädare för Miljöpartiet hylla John Stuart Mill.
För en gammal liberal känns det förstås bra.
John Stuart Mill var väl mest känd för två saker.
Den ena var ett fullständigt kompromisslöst försvar
för friheten, yttrandefriheten, för att nya tankar och
idéer skulle få komma fram. Han var också en av de
första förkämparna för jämställdhet mellan män och
kvinnor.
Nu åberopar Birger Schlaug John Stuart Mill emot
mig som företrädare för Sveriges liberala parti i den-
na kammare. På något vis skulle det handla om att jag
skulle vara mot att nya idéer skulle komma fram,
medan Birger Schlaug i skön förening med John
Stuart Mill var för det. Det är inte lätt att inse vad det
handlar om, men jag tror att det handlar om att han
åsyftar risken för att en mediekoncentration leder till
att nya idéer inte kommer fram. Den risken kan vi
förvisso diskutera. Men vad jag försökte säga i denna
kammare - jag vet att Birger Schlaug var närvarande
nyss när jag gjorde det - var: Är det inte ett väldigt
farligt medel som man anvisar om man pekar på att
en statlig ny kontroll, en inskränkning av tryckfri-
hetsgrundlagarna ska göras som ska leda fram till
denna ökade frihet? Ingen av oss kan svära på vad
John Stuart Mill skulle ha sagt om han levt i dag, men
jag skulle vara ganska förvånad att finna honom på
Birger Schlaugs sida och inte på min.
Sedan har Birger Schlaug ett engagerat anförande
vad gäller kvinnoförnedring av olika slag, alltifrån de
allra värsta formerna till dåliga skämt och dålig jar-
gong. Vad vi diskuterar under den här punkten, fru
talman, är vilka lagar vi ska ha. Då är det bara att
konstatera att det i betänkandet om yttrande- och
tryckfrihetsfrågor finns nio reservationer från riksda-
gens sju partier. Tre av dem är Miljöpartiet ensamma
om. Alla tre handlar om inskränkningar i yttrande-
och tryckfriheten. Att det är Miljöpartiet som är det
här landets ledande censur- och förbudsparti behöver
knappast längre bevisas.