Fru talman! Frågan om yttrande- och tryckfriheten
är utomordentligt viktig i vårt land, och vi har ju
vunnit stora framgångar.
I går såg jag när man avtäckte en staty till Lars
Johan Hiertas minne. Det är en av dem som har käm-
pat. Det är 200 år sedan han föddes. Jag måste säga
att det är bra att frågan aktualiseras om yttrande- och
tryckfriheten och den kamp som har bedrivits genom
generationer för den.
Det är riktigt som Inger René säger att det ska va-
ra stor frihet när det gäller etablering på området.
Staten har dock ett ansvar för att motverka tendenser
till monopolbildning, till att mediemoguler lägger
beslag på möjligheterna att sprida ordet och vi därför
får ensidighet och likriktning.
Fru talman! Jag har framför allt begärt ordet med
anledning av två reservationer som jag inte yrkar
bifall till, som vi i Vänsterpartiet har i det här betän-
kandet. Traditionen bjuder ju att man inte reserverar
sig när det pågår utredningar eller när frågor bereds.
Men vi har ändå velat lyfta fram ett par yttrandefri-
hetsfrågor som är av utomordentligt stor vikt. Vi vill
dock inte, när beredning pågår, ge riksdagen möjlig-
het att säga nej till de här reservationerna. Därför
yrkar vi inte bifall till dem. Vi kommer att följa dem
hårt.
Det gäller yttrandefriheten på våra arbetsplatser.
På det radikala 70-talet spelade jag flöjt i en politisk
sånggrupp och skrev en vistext till den gamla folkmu-
sikmelodin Jämtländsk brudmarsch. Ett par strofer i
denna text lät så här:
De som på jobben protesterar, strejkar, ordnar
möten och organiseras kan sparkas, ställas utan jobb
och bli svartlistade. Att mötas och yttra oss fritt får
förresten vi bara på fritiden och semestern.
Tyvärr, fru talman, ligger det ganska mycket i
detta. Om man går igenom JO:s ämbetsberättelser
under de senaste åren finner man massor av anmärk-
ningar på kommuner, landsting och myndigheter
därför att de har gjort övergrepp mot personal som
har utnyttjat sina lagenliga rättigheter. Det gäller t.ex.
informationsfrihet eller meddelarfrihet gentemot
pressen. När det dyker upp kontroversiella saker i en
myndighet eller i en förvaltning säger man till perso-
nalen: Det är jag som talar med pressen, och ni får
inte prata med journalister osv. Vi har sett demon-
strationer mot detta förtryck i nedskärningarnas teck-
en där människor ofta framträder med påsar på huvu-
det därför att de inte vågar framföra sina åsikter på
grund av rädsla för repressalier på jobben.
Motsvarande förtryck och inskränkningar före-
kommer också gentemot de anställda på de privata
arbetsplatserna, även om frimodigheten ibland kanske
t.o.m. har varit större på den privata arbetsmarkna-
den.
Det är givet att det här munkavleriet på människor
på deras arbetsplatser måste bort. Vi måste få en
yttrandefrihet som gäller totalt. Det betyder inte att
människor ska vara illojala i den meningen att de
knäcker affärshemligheter eller liknande för de före-
tag de jobbar på. Det är inte avsikten. Däremot ska
man kunna tala om missförhållanden och kunna föra
ett frimodigt samtal om utvecklingen i arbetslivet, på
arbetslivet och kring arbetslivet.
Det är därför mycket vällovligt att man har startat
kampanjen Öppna Sverige. Vi kan dock se att det än
så länge är ganska modesta försök. Det kommer att
ordnas seminarier i olika delar av landet - ett i mars,
tre i april och ett i maj - där man tar upp de här frå-
gorna. Vi får följa utvecklingen och se om man kan
gå vidare. Framför allt behövs det en rikstäckande,
ordentlig information som inte minst vänder sig till de
anställda, där man ordentligt får reda på vad som är
ens rätt - och också egentligen ens skyldighet: Därest
det är missförhållanden ska man också kunna tala om
det för en fri och kritisk press.
Vi vill också att den här meddelarfriheten ska
vidgas och även gälla inom den privata sektorn. Nu
har Demokratiutredningen föreslagit detta, och det
förslaget bereds för närvarande. Vi tycker att det är
utomordentligt bra. Frågan har varit uppe ett flertal
gånger, men man har inte riktigt vågat komma till
skott eftersom det naturligtvis finns ett motstånd mot
detta från makthavarna inom det privata näringslivet.
Vi tror dock att detta är bra för att utveckla demokrati
och inflytande också på våra arbetsplatser.
Därför, fru talman, är detta utomordentligt viktiga
frågor. Vi har reserverat oss för att med kraft under-
stryka att vi kommer att följa utvecklingen på de här
områdena och verkligen arbeta för att goda intentio-
ner också ska förverkligas och materialiseras i för-
slag, åtgärder och kraft att hävda de anställdas rätt till
yttrandefrihet.