Fru talman! Barbro Hietala Nordlund kommente-
rade bl.a. de två områden som jag hade uppe i mitt
inledningsanförande. Det ena gällde förhandscensu-
ren av film, det andra frågan om etableringsfriheten
för medier.
Vad gäller förhandscensuren konstaterade Barbro
Hietala Nordlund att det som har framförts som det
enda skälet från konstitutionsutskottets övriga partier
för att vara för att behålla den enda förhandscensur vi
har i vårt land kanske var fromma förhoppningar. Jag
upprepar citatet en gång till: "sannolikt en viss åter-
hållande effekt..."
Uttalandet att det kanske är en är en from för-
hoppning ligger det mycket i. Den fråga som för-
bryllar mig är närmast att man för något så allvarligt
som att ha förhandscensur i ett land inte har starkare
skäl än något som liknar en from förhoppning.
Man kan säga, om man ser tillbaka på yttrande-
och tryckfrihetens historia, att de som var motstånda-
re till yttrandefrihet och tryckfrihet i andra medier på
Karl XIV Johans tid eller under enväldet dessförinnan
i någon mening hade skäl som det i alla fall var någon
substans i. Vi liberaler har förstås jämt varit emot
dem, men det fanns åtminstone någon substans i det
som makthavarna och de som var för inskränkningar
ville ha.
Men att år efter år, mot givna utredningsförslag
under 90-talet, behålla en förhandscensur för vuxna
som en from förhoppning är för vår del en konstig
avvägning. Det är ju ett betänkande som handlar om
yttrandefrihet och tryckfrihet.
Vad det gäller etableringsfriheten tycker jag att
det är utmärkt att även Barbro i likhet med Kenneth
Kvist lovar att kritiskt följa det förslag om inskränk-
ningar i etableringsfriheten som regeringen har utlo-
vat till hösten. Jag tror, fru talman, att den kritiska
hållningen väl kommer att behövas med tanke på den
inställning som landets kulturminister har till denna
typ av frågor, som rör yttrandefrihet och tryckfrihet.
Jag ser fram emot Barbros och andras kritiska håll-
ning till regeringens proposition i höst.