Fru talman! Jag kan i det här inlägget erkänna att
jag var lite förvånad över att kd inte hade ställt upp
bakom den här reservationen, men jag valde att inte ta
upp den delen i dagens debatt. Jag vet också om tidi-
gare ställningstaganden som kd har gjort. Det var
därför jag var en aning förvånad. Det låter ju trevligt,
men lite abstrakt, när man talar om infrastrukturellt
ansvar för mediefrågor. Frågan är vad som döljer sig
bakom den rubriken. Jag måste erkänna att jag kän-
ner lite obehagliga vibrationer inför dessa ord. Det
kan ju leda precis hur långt som helst om det är så att
staten skulle få ett infrastrukturellt ansvar för medie-
politiken. Men jag hoppas och tror att det inte var det
som avsågs.
Till sist kan jag väl tillägga att i samband med
barnpornografifrågan härom året var det förvisso så
att förslaget lades fram utan något större samråd. Det
huvudsakliga förslaget gick ju igenom i riksdagen -
inte i enighet men det gick igenom. Dock gjorde ett
enigt konstitutionsutskott den gången en påtaglig
förändring på en väsentlig punkt. Så det är väl ut-
märkt om Ingvar Svensson och många andra varnar
regeringen för att lägga fram förslag som kraftigt
inskränker yttrande- och tryckfriheten och lägger den
i statliga händer.
Jag vill än en gång uppmana alla intresserade att
läsa den korta sammanfattning som finns på s. 21 i
utskottets betänkande och som jag tycker väl visar
hur oerhört svårt det här skulle vara och hur farligt
det skulle vara i felaktiga händer. Och någon gång i
framtiden kan det komma i felaktiga händer.