Fru talman! Jag uppfattade det som att Kenneth
Kvist och jag är överens om att det är ett farligt in-
strument. Jag uppfattade att han i sitt inlägg just pe-
kade på att det finns risker med detta.
Det behövs inte så väldigt mycket fantasi - Ken-
neth Kvist har det, men jag tänker på övriga intresse-
rade människor i vårt land - för att inse riskerna. Det
räcker t.o.m. nästan att läsa själva det förslag som har
kommit från utredningen, och som finns återgivet i
betänkandet på s. 21, för att inse att paragrafer av den
typen mycket väl kan missbrukas, speciellt i onda
tider. Vi skriver ju grundlagarna för att de ska kunna
skydda också i onda tider.
Jag hoppas att Kenneth Kvist och andra den dagen
till hösten då regeringen sannolikt sänder över sitt
förslag mycket noga granskar både riskerna och vad
man hoppas uppnå. Jag delar ju inte, som framgick av
mitt förra inlägg, den bedömning som innebär att det
här skulle vara ett bra medel för att begränsa tenden-
ser till monopol och koncentration.
Vi tycker bägge två, Kenneth Kvist och jag, illa
om den typen av tendenser. Frågan är om inte etable-
ringsfrihet är det bästa sättet att hindra detta. Den
innehåller inte de faror som det här instrumentet in-
nebär.
Till sist till frågan om förhandscensuren. Jag note-
rade att Kenneth Kvist i sitt inlägg bara nämnde att
det tills vidare inte fanns någonting att göra. Sanning-
en är väl att det kommer att finnas risker för att män-
niskor spekulerar i en mängd otrevliga saker. Frågan
är då: Ska detta motverkas genom att staten anställer
censorer som går igenom materialet eller ska vi anta
det förslag som lades fram för några år sedan, nämli-
gen att avskaffa förhandsgranskning för vuxna och
införa en ny 18-årsgräns? Vi liberaler har landat på
den senare ståndpunkten.