Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 5 under mom. 12.
Vi talar mycket om den frivilliga sanering som vi
vill verka för, så att mediebolag skärper sig. Hittills
har denna frivillighet inte verkat fungera speciellt bra,
eftersom våldet i medierna ökar hela tiden. Det verkar
snarare så att det hela tiden fungerar åt andra hållet.
Det blir alltfler våldsamma medieinslag som barn och
ungdomar tittar på.
Vi pratar om förhandsgranskning och åldersgrän-
ser. Vi tycker också från Miljöpartiets sida att man
kan höja åldersgränsen till 18 år. Vi tycker att det är
väldigt viktigt att behålla förhandsgranskningen för
barn och ungdomar, så att vi också kan sätta riktiga
åldersgränser för barn och ungdomar.
Det kanske också finns skäl att fundera över hur
åldersgränserna sätts i dag. Om det är en sjuårsgräns
menar man att barn under sju år kan lida allvarlig
psykisk skada om de ser på filmen. Det kanske inte
riktigt har gått in hos föräldrar att det är just ordet
allvarlig psykisk skada som gäller, för då skulle man
nog, om barnet var sju eller åtta år, fundera på var i
utvecklingen barnet befinner sig. Sju år är icke en
statisk ålder. Alla barn är inte lika vid sju år.
När Folkpartiet resonerar om att höja åldersgrän-
sen borde man också tänka på en annan sak. Det är
det som Barnbarometern har tagit fram nu, dvs. att
barn mellan 3 och 8 år umgås i 2 timmar och 42 mi-
nuter per dag med olika former av massmedier.
Vad vi vet i dag är att barn dricker mer cocacola
än mjölk. Det är inte för att det är nyttigare eller för
att föräldrar har bestämt att det är nyttigare, utan det
är för att reklam fungerar. Det är för att TV 3 och
Kanal 5 som inte sänder från Sverige och har rätt att
sända reklam riktad till barn har en massiv kampanj
för cocacola. Numera vet vi alla att även jultomten
dricker cocacola.
Det är klart att barn påverkas. Barn påverkas mer
än vad vi äldre gör. De starkaste spåren under en
människas livscykel sätts kanske innan hon är fem år.
Då är det också självklart, Bo Könberg, att barn på-
verkas av våld på film och video.
Här, fru talman, skulle jag önska att vår kulturmi-
nister vågade vara lite tuffare i debatten om våld i
medierna. I USA vågar man vara tuffare. I USA finns
det presidentkandidater som går ut och säger att de
går till val på att skärpa en frivillig sanering. Då är
det inte lite ljummet som i Sverige, där frivilligheten
bara resulterar i att det blir mer och mer våld. Då
handlar det om att dra in licenser och om hot om
politiska överrockar.
Det vågar inte vår kulturminister göra. Skulle hon
prata om politiska överrockar vet i sjutton hur medi-
erna skulle hantera henne. Sådant kan man inte göra i
Sverige. Sådant kan man göra i USA.
Men där har också utvecklingen gått mycket läng-
re. Där finns det skyltar på vägen som säger så här:
Skjut inte från vägen. Den utvecklingen vill vi inte ha
i Sverige, men mängden illegala vapen ökar. Även
barn har lätt att få tag på och använda dessa vapen.
Samtidigt som jag i den allmänpolitiska debatten i
förra veckan stod och talade om medieutvecklingen
och den våldsamma utveckling som jag inte vill ha i
Sverige så skedde ett mord i Bromma gymnasium i
Stockholm. Den typen av rituella mord finns att
hämta från filmer.
Fru talman! Enligt Barnbarometern har TV-
tittandet för barn i åldern 3-8 år inte ökat. Nivån är
densamma. Men tittandet på videofilmer har ökat.
Därför vill vi i Miljöpartiet också ha förhandsgransk-
ning av och en åldersgräns på videogram. Det upple-
ver vi som något positivt. Och vi vet att föräldrar
känner trygghet när de det anges en åldersgräns. På
videogram som hyrs ut för enskilt tittande behövs inte
någon form av förhandsgranskning och där har för-
äldrar inte möjlighet att veta för vilken ålder filmen är
avsedd, om de inte ser igenom hela utbudet själva,
och det kanske inte alla föräldrar gör.
Fru talman! Jag skulle också vilja säga några ord
om anspelningspornografi och yrka bifall till reserva-
tion 7 under mom. 13. Vi vet att Sexualbrottskom-
mittén som kommer att lägga fram sitt betänkande
under våren kommer att föreslå att barn i åldern 15-
18 år inte längre ska kunna få posera i sexuella och
utmanande sammanhang. Men det sexuella och re-
klamen går ibland hand i hand. Och här tycker vi från
Miljöpartiets sida att man borde kunna komma åt
anspelningspornografin, dvs. där vuxna människor
beter sig och klär sig så att de ska se ut som barn. Här
säger man från svensk sida att det inte går att avgrän-
sa och kriminalisera. Det är för svårt. I Norge är det
inte för svårt. I Norge har man infört en lagstiftning
och kan på så sätt hålla ögat på gränsen mellan por-
nografiska bilder och reklam som i dag alltmer har
kommit att likna varandra.
Till sist vill jag säga något om mediekunskap till
alla lärare, inte endast till lärare i bild och form. Det
är någonting som vi har drivit länge. Och innan Mil-
jöpartiet fanns i riksdagen så fanns det andra partier
som drev den frågan. Men trots det, och trots att en
utredning precis har lagts fram, så har vi inte nått dit,
trots att alla barn i åldern 3-8 år umgås minst 2 tim-
mar och 42 minuter per dag med någon form av me-
dier har vi inte nått dit att alla lärare får mediekun-
skap, så att de kan hjälpa våra barn och unga att tolka
sin omvärld. För ni vet väl att föräldrar talar allt färre
minuter per dag med sina små.