Fru talman! Det kan jag hålla med Barbro Wester-
holm om. Jag tror att det mest olyckliga är när man är
absolut tvärsäker på en sak. Och det har varit en tvär-
säkerhet. Människor har med förtvivlan kämpat för att
de har sett att de har blivit bättre. De har prövat alla
andra möjligheter att bli bättre och sedan har de
kommit fram till att det är det här. De har över huvud
taget inte förknippat sina besvär med kvicksilver. Jag
har otaliga exempel på det.
Jag såg nyligen en artikel från någon tidning i
Umeå, tror jag att det var. En professor hävdade att
alla de här problemen har samband med New Age.
Jag blev väldigt upprörd, måste jag säga. Sådant före-
kommer fortfarande i debatten. Jag blir väldigt upp-
rörd. Jag skulle kunna räkna upp en lång rad namn på
personer som över huvud taget aldrig har hört talas
om New Age eller förknippat någonting med det, och
sedan skall de avfärdas. Fortfarande förs debatten på
den nivån. Det är ett lågvattenmärke,och jag hoppas
att vi inte skall ha det så. Jag hoppas att vi skall ha en
ödmjukhet.
En ödmjukhet måste också karakterisera all verk-
lig vetenskap, som jag ser det. Jag är inte veten-
skapsman. Men så pass mycket förstår jag att den
inställningen måste man ha för att söka ny kunskap.