Fru talman! Är det inte just tvärtom? Att en poli-
tisk majoritet uppfattar det som självklart att euron är
lösningen på många av framtidens ekonomiska ut-
vecklingsfrågor innebär ju inte med nödvändighet att
det är riktigt. Är det inte i själva verket så att de be-
dömningar som Moderaterna och andra gjorde för
drygt ett år sedan omkring vad som skulle hända med
euron och kronan har kommit på skam? Och leder
inte det i stället till insikten att man ska utnyttja styr-
kan i möjligheten att med andra bygga allianser kring
viktiga sakfrågor i det europeiska arbetet och inte
förlita sig på, eller tro, att man i en gemensam valuta
har en nyckel och en lösning en gång för alla?
Innebär inte detta också att det är klokt att vänta
och se och att följa utvecklingen av den europeiska
valutan, gärna under en konjunkturcykel, för att se
om det inte är så att det finns problem med den euro-
peiska valutan som gör det riktigare för Sverige att
ekonomiskt och demokratiskt kunna stå starkt utanför
EMU:s tredje fas? I stället borde vi alltså bygga alli-
anser kring frågor som miljöpolitik, säkerhet och
arbetsmarknad med de länder inom EU som vi har en
gemensam syn med.
Kan inte Bo Lundgren något utveckla det här be-
greppet "skvalpvaluta" satt i relation till styrkan i den
svenska kronan gentemot euron i dag och ge innehåll
åt det språkbruket?