Fru talman! När moderata företrädare talar om
ekonomiska kurvor, eller siffror och kurvor över
huvud taget, gör man det på något sätt ofta med atti-
tyden att det blir ändå alltid som vi har sagt förr eller
senare. Men det är inte på det sättet, inte heller i de
frågor som Bo Lundgren tog upp i dag. Ett gammalt
exempel är priset på el och hur det skulle utvecklas
om man började stänga av kärnkraften. Priset på el
skulle raka i höjden. Det var den moderata övertygel-
sen. Sanningen blev att elpriset i stället håller på att
gå i golvet.
Likadan är diskussionen, och var diskussionen,
kring euron och kring EMU. Där fanns denna själv-
klarhet när det gäller att Sverige måste vara med i
EMU och att euron skulle vara en ekonomisk hit på
något sätt. Men så har ju inte utvecklingen varit.
Sanningen är att när diskussionen var som intensivast
kring euron, just när den infördes i sitt tredje steg,
EMU, i början av januari förra året, kunde man köpa
en euro för 9:50. I dag kostar den 8:15.
Då är min fråga till Bo Lundgren: Är det här nå-
got som gör det berättigat att tala om den svenska
kronan som en skvalpvaluta och att tala om euron
som det som ska binda samman, det som ska kunna
utveckla och det som ska kunna vara en styrka både
för Sverige och för Europas utveckling? Talar siffror-
na, kurvorna, och erfarenheten under det gångna året
för att utvecklingen kommer att bli på det sättet?