Fru talman! Det är nog så att en del sakfrågor in-
träffar under vårt ordförandeskap. Det gäller antagli-
gen inte minst kemikaliedelen av miljöfrågorna. Med
det är just därför att de inträffar och inte därför att
Sverige gör på ett likartat sätt som Finland, som drev
den nordiska dimensionen. Det har börjat i ett upp-
lopp som sträckt sig över flera år för att det ska
blomma ut med vår kraft under ordförandeskapet.
Här är det möjligt att vi har delade meningar. Den
bild jag får när jag talar med dem som arbetar med
detta på olika nivåer och i olika sammanhang är: Nu
får vi lägga alltmer krut vid att vara skickliga, dukti-
ga, kompetenta och drivande i själva ordförande-
funktionen. Sakfrågorna är inte det som vi nu kan
hinna ikapp med.
Sedan till den andra delen. Jag delar naturligtvis
Göran Perssons uppfattning att aktiviteterna under
ordförandeskapet ska spridas på olika sätt. Men det
ska vara mer till människorna än till kommunerna,
om jag uttrycker det lite förenklat. Det ska vara mer
till människorna än till landstingen. FN är folkets
projekt för vår del. Agenda 21 i miljöarbetet var fol-
kets, människornas, projekt.
Det viktiga är att vi för vår del under ordförande-
skapet gör detta till människornas projekt och inte så
mycket till kommunernas, landstingens, regeringens
och riksdagens projekt. Det ska göras till människor-
nas projekt. Det kommer nog att kräva ytterligare en
ansträngning från regeringens sida.