Fru talman! Det är lätt för mig att i stort sett in-
stämma i vad Alf Svensson har sagt. Det vittnar om
att det finns en bred samsyn i Europafrågorna här i
kammaren.
Jag är också av den uppfattningen att vi står inför
en utveckling av unionen där vi behöver sortera vem
som gör vad. Kalla det gärna för subsidiaritet eller
något annat. Det handlar ju ytterst om att se till att vi
utvecklar en union som ger just den här kammaren
ökad kraft. En del av de frågor vi talar om klarar vi
inte av att lösa nationellt, exempelvis miljöfrågan.
Om vi då som politiker inte har ett svar gentemot våra
medborgare om hur vi hanterar en sådan fråga fördär-
vas ju hela förtroendet för politiken, och det drabbar
ju också denna kammare.
Lyft därför de frågor till överstatlig europeisk nivå
som vi inte klarar av att hantera i våra parlament.
Därigenom stärker vi också parlamentens roll och
ställning. Det kan bli en motvikt inte minst till ett
internationellt kapital som blir allt kraftfullare och allt
snabbare och som ingriper i vår vardag, så gärna en
sådan diskussion. Den är nödvändig, och jag tror att
den är riktig.
Jag är också glad över Alf Svenssons tydliga mar-
kering om utvidgningen. Jag reser nu runt i ansökar-
länderna och kommer att göra det än intensivare un-
der den närmaste tiden. Det är klart att när man ser de
övergrepp som har begåtts mot enskilda individer och
mot hela stater i kommunismens namn är det ett brott
som är av historiska dimensioner. Det är fruktansvärt.
I Bulgarien, detta land som levde under kommu-
nistiskt förtryck, har nu 36 % av befolkningen en
levnadsstandard som motsvarar mindre än en dollar
per dag, åtta nio kronor per dag. Det är fattigdom,
djupaste fattigdom, efter år av plundring och förtryck,
och det är hemskt. Deras hopp är en utvidgning av
EU, en union som vi har anledning att försöka att
gemensamt förbättra.