Herr talman! Om drygt ett halvår är Sverige ord-
förande för EU. Det är en stor utmaning. Som Len-
nart Daléus har sagt tidigare har vi från Centerpartiets
sida tidigt drivit på regeringen för att starta förbere-
delserna och den folkliga förankringen av ordföran-
deperioden i Sverige.
Vi anser att arbetet har gått för långsamt och har
varit för oengagerat. Nu gäller det att göra det bästa
möjliga för att genomförandet ska bli så bra som
möjligt. Sverige ska verkligen ta chansen att förankra
EU-medlemskapet och EU-frågorna hos svenska
folket. Det gäller också att förankra arbetet i riksda-
gen. Vi har fått besked från utrikesministern att en
arbetsgrupp för ordförandeskapet ska tillsättas sam-
mansatt av riksdagsledamöter och regeringsföreträda-
re, men jag har inte sett till någon än. Sedan har jag
hört att det har varit en del tveksamheter hos social-
demokratiska ledamöter när det gäller detta. Det är
obegripligt.
Jag skulle ha velat fråga utrikesministern eller
statsministern om en sådan grupp ska tillsättas och i
så fall när. Men nu får jag rikta frågan till Sören Lek-
berg som kommer in senare i debatten.
Herr talman! Utvidgningen är den allra viktigaste
frågan för EU. Jag hoppas verkligen att Sverige ska
göra allt för att den får ett genombrott under vårt
ordförandeskap. Åsa Torstensson kommer att ta upp
den frågan senare i dag.
Jag tänker beröra en fråga som inte har en direkt
koppling till ordförandeskapet men som är viktig i
alla fall. Vi har ingen EU-myndighet i Sverige. Vi vet
att regeringen arbetar för att inrätta en IT-myndighet.
Det vore intressant, men det är osäkert hur det går
med det. Därför vill jag lansera en annan idé, nämli-
gen en biståndsmyndighet.
Det är ganska uppenbart att EU:s biståndsverk-
samhet fungerar uruselt. Det framgick inte minst när
EU:s biståndskommissionär Poul Nielson besökte
Sverige nyligen. Det är dubbelt tragiskt. Dels är be-
hoven enorma hos fattiga människor i u-länderna och
de går miste om hjälp, dels används EU:s skattebeta-
lares pengar inte som avsetts. Det är alltså dubbel
tragik.
Sverige har - trots en del kritik - en stor erfaren-
het och kompetens när det gäller utvecklingssamar-
bete. Vi borde kunna göra ganska mycket när det
gäller den delen. Jag menar att hela organisationen
för EU:s biståndsverksamhet behöver förändras och
ses över. Mer av samordning och koordinering behö-
ver ske. Jag menar att Sverige bör ta initiativ till en
sådan omorganisation. En särskild mer oberoende
myndighet ska skapas, och den ska förläggas till
Sverige. Jag skulle ha velat ställa en fråga till Anna
Lindh om den saken, men nu ställer jag frågan till
Sören Lekberg, så får vi höra vad han säger.
Så vill jag säga någonting om krishanteringen. De
senaste årens internationella utveckling visar att kri-
ser kan utvecklas snabbt och få långtgående konsek-
venser. Det sätter behovet av internationell krishante-
ring på sin spets. Framför allt måste större kraft sättas
in på konfliktförebyggande arbete.
Centerpartiet tycker att det är bra att EU håller på
att utveckla mer effektiva instrument inom den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Inte minst
gäller det nu att sätta upp mål för den civila krishante-
ringsförmågan. Jag förstår att det ska ske någonting i
Feira i Portugal i juni. Jag hoppas verkligen på ett
resultat där. Sverige måste vara pådrivande i arbetet.
Hittills har det varit mycket svårare att få stöd till
resurser till civilt förebyggande arbete. Först när
etnisk rensning och terror övergår i folkmord ställer
världssamfundet upp på allvar - till mycket större
mänskliga och ekonomiska kostnader. Kosovo är ett
exempel på det. Världssamfundet måste kunna ingri-
pa tidigare. EU bör kunna förebygga kriser i Europa.