Fru talman! Nästa år har Sverige ansvaret för att
leda den europeiska unionen. Jag tror inte att vi någon
gång tidigare har haft en motsvarande arbetsuppgift.
Den kommer att kräva stora insatser, den kommer att
kräva ödmjukhet och den kommer att kräva vilja och
förmåga till samarbete med andra länder i unionen.
Ordförandeskapet är ju inte i första hand en svensk
möjlighet att föra fram svenska frågor och driva dem,
utan det är ett ansvar att se till att hela unionen funge-
rar. Det hindrar inte att vi försöker att anlägga en
svensk profil på vårt ordförandeskap. Men vi får inte
glömma bort att uppgiften är och förblir att se till att
hela unionens arbete förs framåt.
På samma sätt som vi som regering och vi som
nation ska samarbeta med andra länder i Europa vill
jag att vi i Sverige under den perioden i så stor ut-
sträckning som möjligt samlas i ett ansvarstagande
för uppgiften. Mot den bakgrunden har regeringen
bjudit in till överläggningar och vi kommer att sträva
efter en så bred samstämmighet som möjligt.
Dagens debatt ska ses som en möjlighet att redo-
visa skilda uppfattningar om Europapolitiken, för det
har vi. Men efter debatt och strid vill vi också ha en
period där vi samlas och tar ett gemensamt ansvar.
Jag kommer redan i dag på eftermiddagen, efter den
här debatten har hållits, att bjuda in partiledarna till
sådana överläggningar.
Jag tror att det svenska ordförandeskapet kommer
att domineras av - och vi vill att det ska domineras av
- tre frågor.
När det gäller utvidgningen av EU är det en histo-
risk möjlighet som vi nu har att sätta definitiv punkt
för uppdelningen av Europa i öst och väst. För många
av oss som sitter i denna kammare har järnridån - det
som har skilt Europa i två delar - varit en påtaglig
verklighet. På ena sidan järnridån har det varit välfärd
och utveckling. På andra sidan har det varit förtryck
och förtvining. Nu är järnridån borta. Staterna på
andra sidan Östersjön och i Öst- och Centraleuropa
söker medlemskap i unionen för att både trygga sin
egen utveckling och bidra till att Europa inte en gång
till ska dras in i ett krig där hundratusentals miljoner
människor slaktas.
Utvidgningen är den viktigaste frågan. Den kom-
mer naturligtvis också att sätta sin prägel på en lång
rad andra debatter och diskussioner. Vi är helt klara
över att utvidgningen kommer inte att vara möjlig om
inte EU:s sätt att fatta beslut och ta ansvar för sina
uppgifter förändras. Den regeringskonferens som ska
fullföljas under det franska ordförandeskapet är där-
för en förutsättning för att vi ska kunna föra förhand-
lingen om utvidgningen framåt under vårt ordföran-
deskap.
Ett EU som består av 25-30 nationer kommer
naturligtvis att vara ett EU som är mer Europa än
dagens union, och det kommer att vara ett EU som
också kräver mer av konstitutionella diskussioner och
debatter. De kommer också att startas och drivas, inte
minst under det franska ordförandeskapet, och jag är
säker på att det är en debatt som ligger framför oss
under de kommande åren.
Utvidgningen är också en historisk möjlighet för
vår del av Europa, om vi väljer att begränsa perspek-
tivet till den baltiska regionen. Här kommer det att bli
minst fyra nya medlemsstater i EU. Det kommer att
resultera i att vi lever i den del av unionen som så
småningom kommer att vara en mycket dominerande
grupp kring det sammanträdesbord som påtagligt
avgör Europas framtid. Vår styrka blir inte mindre av
att vi lever i den del av unionen som har de bästa
förutsättningarna att växa och utvecklas, eller annor-
lunda uttryckt: Vi har en historisk möjlighet att sätta
stopp för uppdelningen av Europa i öst och väst, och
det kommer troligen att märkas tydligast i den del av
Europa där vi verkar. Det ska vi arbeta med under
vårt ordförandeskap. Vi har ambitionen att där kom-
ma framåt så att vi efter ordförandeskapet kan säga
att vi har gjort betydande framsteg.
Kampen för jobben, för full sysselsättning är nå-
gonting som är inskrivet som mål för den europeiska
unionen. Det är en oerhörd framgång för Sverige.
Men om vi bortser från det nationella perspektivet
och erinrar oss att det fortfarande finns 15 miljoner
människor i Europa som är arbetslösa, är det natur-
ligtvis deras vardag, deras barns vardag och deras
framtid som det handlar om.
Kan vi fortsätta att pressa tillbaka arbetslösheten
kommer Europa att se väsentligt annorlunda ut. Då
kommer andra frågor att stå på den europeiska dag-
ordningen. Då kommer Europas sociala profil att
stärkas.
Jag är glad för att vi kunde enas om att ha full
sysselsättning som mål för den europeiska unionens
politik. Det är någonting som vi i den här kammaren
känner väl igen som en svensk, klassisk position. Nu
når man inte full sysselsättning genom att bara önska
det, utan en lång rad åtgärder ska naturligtvis vidtas i
medlemsländerna och kanske också något samordnat.
Jag är glad för att IT-frågorna lyfts fram, den mo-
derna tekniken. Jag är glad för att där kommer vi att
kunna bidra. Vi ligger i frontlinjen. Vi är väl utveck-
lade.
Jag är glad för att Europa lyfter fram jämställd-
hetsfrågorna, därför att det är alldeles uppenbart att
det Europa som vi vill skapa kommer att kräva att alla
är med och bidrar efter sin förmåga i yrkeslivet.
Samtidigt som vi skickar den signalen ska vi också ge
möjligheter att fullt ut dela ansvar för hem och familj.
Att se till att stimulera medlemsstaterna att gå i den
riktningen är en uppgift som kommer att vara av
mycket stor betydelse. Jag är glad för att vi också om
detta kunde skapa en enighet i Lissabon för några
veckor sedan.
Vi kommer nästa år, under vårt informella topp-
möte, att få följa upp de här sakerna. Här finns ut-
rymme för att ge exempel på vad svensk politik har
inneburit. Här finns också utrymme för att lära av
andra. Arbetslöshetsbekämpningen kommer att stå i
centrum.
Miljöfrågorna visar mer än något annat unionens
nödvändighet. Det som vi upplever dagligen av
gränsöverskridande problem, som vi alla inser inte
kan lösas av enskilda parlament var för sig, kommer
också att kräva en europeisk samverkan och ett euro-
peiskt samarbete. Det är regler, skatter, avgifter, lagar
- en lång rad styrinstrument som vi besitter.
Vi räknar med att vårt ordinarie toppmöte i Göte-
borg nästa år kommer att vara ett toppmöte som
sysslar med en europeisk strategi för att flytta fram
positionerna på miljöområdet.
Utvidgningen, arbetslöshetsbekämpningen och
full sysselsättning samt miljöfrågan är tre stora fråge-
områden som kommer att stå i centrum för det svens-
ka ordförandeskapet. Det är ingen ovan dagordning
för denna kammare. Tvärtom har de flesta anledning
att känna stor sympati och glädje över att det är just
detta som Europas politik nu ska inriktas på.
Det är inte så att Sverige har drivit det här ensamt.
Vi har försökt hjälpa till att driva dagordningen i den
här riktningen. Det här är en insikt som växer i ett
Europa som är alltmer progressivt, ett Europa som
alltmer präglas av gemensamma värderingar. Det är
en union som inser att det inte bara handlar om att
bygga marknader starka utan också om att ge männi-
skor vägledning, inspiration och hopp utifrån värde-
ringar om hur vi ska förhålla oss till varandra i vårt
dagliga liv. Solidaritet och gemenskap, att aldrig
acceptera främlingsfientligheten, att hålla emot ra-
sismen, att se till så att unionen inte bara blir en union
som handlar om marknadens villkor utan också en
union som utgår från människors värderingar är det
som ligger i den stora, breda europeiska mittfåran i
dag.
Vi vill, fru talman, avslutningsvis att vårt ordför-
andeskap ska präglas av öppenhet, möjlighet till insyn
och debatt. Vi vill att det i sin tur ska vara något som
kan vara ett exempel för en europeisk politisk ut-
veckling. Vi tror att unionen mår utomordentligt väl
av öppenhet och debatt.